Teknik
Vilka är målen?
Arbetsplanen har kursplanen som utgångspunkt, även mål från den lokala skolplanen finns med. De konkreta målen för år 1-2 är att eleven skall
· känna till den historiska utvecklingen, inom några väl bekanta teknikområden, som har betydelse för natur, samhälle och individ.
· Kunna använda enkla redskap och verktyg och beskriva deras funktioner.
· Kunna med handledning planera och utföra enklare konstruktioner (t.ex. pappersvikning)
För år 3-5 skall eleven
· Kunna redogöra för, inom några väl bekanta teknikområden, viktiga aspekter på utvecklingen och teknikens betydelse för natur, samhälle och individ, (t.ex. från flinta till stål, häst och vagn till flyg, vindkraft till atomenergi)
· Kunna använda vanligt förekommande redskap och tekniska hjälpmedel och beskriva deras funktioner.
· Kunna med handledning planera och utföra enklare konstruktioner, (t.ex. mekanonbygge)
Målen är inte så preciserade, vi ser att de är tagna direkt från kursplanen och tänkta att planeras och struktureras vidare av varje pedagog. Vi ser det både som negativt och positivt. Lärarna får en större frihet att välja det som eleverna är intresserade av och vad som ligger i tiden. Ginner och Mattsson (1996) menar att de avgörande förutsättningarna vilar hos läraren och han/hon måste kunna, vilja och våga ta sig an teknikämnet och göra det utifrån de förutsättningar som finns. Samtidigt är det svårt att komma som ny lärare och veta vilka områden det innebär. Man skulle kunna precisera målen mer men att läraren får välja arbetsmetoderna för att nå målen. I arbetsplanen är det inte utförligt beskrivet hur de har tänkt arbeta mot målen, det som framgår är att de ska arbeta integrerat med flera andra ämnen bland annat historia, musik, geografi, matematik, svenska, hemkunskap och slöjd. De ska även arbeta utifrån undersökande studier av tekniska hjälpmedel och maskiner (till exempel ångmaskin, kaffebryggare, dammsugare osv.), modellbyggen, teknikdag eller teknikvecka, utföra konstruktionsbyggen med enkelt material exempelvis lego samt teknikutmaningar och kluringar (brobygge, äggfall, skrotskulpturer med fler). Genom dessa förslag på arbetsmetoder ser vi att eleverna kan ges möjlighet att nå målen med förutsättning att läraren har en genomtänkt undervisning och då belyser tekniska begrepp. Det är viktigt att eleverna inte bara själva får bygga till exempel en bro utan att man som lärare är delaktig och ställer utvecklande frågor som; vad kan man använda detta till och vad kunde du gjort annorlunda. Utgår man från ett hjul skulle man kunna utmana eleverna med frågor om vart hjul kan finnas i andra konstruktioner och maskiner. Läraren bör även sätta samman tekniken med elevernas vardag för att eleverna ska förstå betydelsen av tekniken i samhället.
Något vi saknar i arbetsplanen är värderingsfrågor där eleverna får möjlighet att kritiskt granska tekniken för att de ska få ett kritiskt förhållningssätt till ny teknik och dess konsekvenser för exempelvis miljö. Enligt Andersson (2008) är skolans uppgift att ge överblick och sammanhang och skapa engagemang för olika frågor och problem vilket man kan göra genom ovanstående arbetssätt. Ytterligare en del vi skulle vilja ha med i arbetsplanen är teknik sett ur ett globalt perspektiv då detta finns med i strävansmålen i Kursplanen för Teknik (Skolverket, 2006).
I arbetsplanen står det att uppföljning och utvärdering ska ske genom att man efter genomgånget arbetsområde gör en utvärdering av metoder och kunskapsnivå i förhållande till målen. Denna sker genom bild, skriftlig och/eller muntlig redovisning, skattning och samtal. Det står även att det i planeringen av arbetsområdet ska framgå hur uppföljningen av utvärderingen ska ske och att målsman ska ta del av barnets utveckling i förhållande till målen i utvecklingssamtal. Ett problem vi kan se är att målen inte är så konkreta och lättförståliga för vårdnadshavarna att förstå.
Vi anser att utvärderingsmetoderna är bra, men något vi har reflekterat över är att man behöver ta reda på elevernas förkunskaper innan arbetsområdet för att man ska kunna veta om eleverna har lärt sig något nytt. Annars kan det vara så att eleverna redan hade dessa kunskaper innan. En kompletterande metod när det gäller utvärderingen anser vi vara observationer under pågående arbete, då man genom elevernas diskussioner och utförande av arbetsuppgifter kan ta del av elevernas förståelse för innehållet.
I arbetsplanen vi har analyserat kan vi se en progression i målen från årskurs 1-2 till årskurs 3-5, men på grund av att målen inte är så konkreta kan det ändå bli så att det blir en upprepning av samma innehåll i de högre årskurserna. Det skulle även vara bra om målen för årskurs 6-9 fanns med för att man ska kunna se vad som kommer sedan och vad det är man arbetar mot.
När det gäller undervisningsstrategier finns det inga tydliga i arbetsplanen, men vi förstår att de vill att eleverna ska arbeta mycket praktiskt eftersom de skriver att eleverna exempelvis ska arbeta med modellbyggen och konstruktionsbyggen samt undersöka tekniska hjälpmedel och maskiner. Därmed blir det lite Dewey inspirerat ”learning by doing” som hör till det konstruktivistiska synsättet.
Slutsats
Genom att vi har tagit del av och diskuterat olika arbetsplaner inom naturvetenskapliga ämnen och teknik kan vi se att det är viktigt att ha en arbetsplan att utgå ifrån. En likhet i utformningen av de arbetsplanerna som vi har läst är att samtliga endast utgår ifrån läroplansmål och kursplanemål, de har inte brutit ner dessa vilket gör att innehållen i målen blir väldigt opreciserade. Vi tycker att det är viktigt att arbetsplanerna är tydliga för att de ska fylla sin funktion. En sak som skiljer sig åt i arbetsplanerna är arbetsbeskrivningen, hur man ska nå målen, i någon är det väl beskrivit hur man ska arbeta då det står vilka böcker man ska använda sig av och även hur eleverna ska göra (exempelvis ha en experimentbok där de ställer hypoteser och antecknar de iakttagelser som de gjort).
Referenser
Andersson, B. (2008). Grundskolans naturvetenskap – upptäcka, utforska, lära. Stockholm: Liber.
Ginner, T. & Mattsson, G. (red) (1996). Teknik i skolan. Lund: Studentlitteratur.
Skolverket, (2006). Kursplan för teknik. Stockholm: Fritzes.
Idag har vi (Louise och Anna) haft exkursion med Stellan Sunhede och det har varit givande då vi bland annat har lärt oss många nya växt- och djurarter. Förmiddagen tillbringade vi vid Havsstenasjön i Skövde, där tittade vi på ängseriens ekosystem samt på växt- och djurlivet i Havsstenasjön som är en näringsrik sjö. 
exempelvis blåbärs- och lingonris. Vi tittade på olika trädarter när vi gick till sjön, även sådana som växte runt sjön. Blodlönn och vanlig svensk lönn gick vi igenom, om man tittar på lönnarnas blad kan man skilja den från tysk lönn då den har blad med fem nerver medan de svenska har sju nerver i sina blad. Andra arter som vi tittade på var lind som har hjärtformade blad och en propeller som bär 
fröna, alm blommar på bar kvist, hängbjörk men finns i flera arter bland annat glasbjörk och dvärgbjörk. Vi lärde oss också att pil, vide, sälg, asp och en har hon- och hanträd, körsbär kan kallas fågelbär samt att äppleträd, päronträd och rönn hör till rosträd. Ek finns i två arter, den vanliga eken går under namnet stjälkek eller sommarek och finns upp till Dalälven. Det som kännetecknar den här eken är att ollonskålarna sitter på skaft, på den andra arten som heter bergek sitter ollonen i en druvklase och det är bland annat fågelarten ringduva som sprider ekollonen. Oxel är ett typiskt svenskt träd då det speciellt finns i Sverige, men även vid Östersjöbältet. Vi tittade på häggen som höll på att blomma för fullt, den blommar alltså på våren och bär vita blommor och den är släkt med syrenen. Av arten fläder gör man saft och den har en vit märg, olvon är en buske som får röda glänsande bär. Slutligen skådade vi även en alm som hade fått en sjukdom. 
maskros som hör till korgblommiga och har massvis av blommor samt bär ståndare och pistill, tusensköna som också hör till korgblommiga, löktrav luktar lök och har fyra kronblad, hagtorn har rödaktiga frukter och hör till rosväxter, hallon växer på kväverikmark och gillar inte kyla. Vi betraktade också ormbunkar som är en sporväxt, har inte frön utan sporgömmor och när de gror blir det en han- och en honblomma som simmar över till varandra. Ytterligare arter som vi granskade var buskmåra, brännässlor, knölklocka, åkerfräken, sommargyllen, hundkex, skräppa, förgätmigej, ängsbrässma, lungört, pestskråp, midsommarblomster, skogsbingel, fnöskticka, drunfläder, häckvickel, vit- och rödblära och teveronika. 
