Sammanfattning av området Vatten - Liv

(Sammanställt av grupp 8a.)

Vatten och liv

Backlund, Lundegård och Viklund (2007) belyser att vi människor lever på vattenkretsloppets villkor. Vi är beroende av vatten genom att människan lever sina första nio månader i vatten och består dessutom till två tredjedelar av vatten. FASS (2010-03-12) skriver att kroppen består till cirka 60 procent av vatten, två tredjedelar av vattnet finns inne i cellerna och en tredjedel utanför. Det betyder att vi inte kan leva utan vatten. Enligt Andréasson, Bondesson, Gedda, Johansson och Zachrisson (2007) består kroppen av 100 000 miljarder celler, cellerna samarbetar med organen i kroppen för att kroppen ska kunna fungera. Varje liten cell är beroende av vatten, syre och näring, syret kommer från luften vi andas, vatten och näring från det vi äter och dricker.

Enligt Backlund et al. (2007) saknar dock drygt 1 miljard människor tillgång till rent vatten. Jordens vattenresurser är stora, dock är det bara cirka en procent av vattnet som är sötvatten i flytande form och som kan utnyttjas till dricksvatten. Detta vatten skulle gott och väl räcka åt hela jordens befolkning om det var rent och jämt fördelat över jordklotet, men vattnet är ojämnt fördelat och var femte människa har till följd av det inte tillgång till rent vatten.

Kroppen omsätter cirka två till tre liter vatten per dag och utöver det behöver varje person cirka 50 liter vatten per dag till tvätt, hygien och hushåll. Världshälsoorganisationen, WHO, rekommenderar 80 liter i daglig förbrukning per person, vi i Sverige förbrukar cirka 180 liter vatten per person och dag. Den största förbrukaren av vatten är ändå livsmedelsproduktionen och författarna framhåller att vi konsumenter bör fråga efter vattensnåla produkter för att påverka konsumtionen av vatten.

Vatten och växter

Peinerud, Lager-Nyqvist och Lundegård (2001) skriver att alla växter behöver tillgång till vatten, tillräcklig och regelbunden tillgång är livsviktig eftersom växterna gör åt vatten vid ämnesomsättningen och då framförallt vid fotosyntesen. Vattentillgången skiljer sig i olika områden och då har växter anpassat sig efter klimatet. Exempelvis har arter som lever i torra områden ofta en liten avdunstande yta och bladen och i vissa fall stammen täcks av ett vaxlager. Andra växter har en cellvävnad som kan lagra vatten eller ett rotsystem som går ner till grundvattnet.

Enligt Peinerud et al. (2001) tar växternas rötter upp vatten från marken, vattnet tar sig enkelt in i cellerna genom osmos vilket innebär att vattnet rör sig från ett område med hög koncentration till ett med låg koncentration genom ett halvgenomträngligt membran (släpper endast igenom små och oladdade partiklar). Vattnet förs sedan vidare från roten till stammen och därefter via stammens ledningsvävnad ut till bland annat växtens blad och frukter. Nationalencyklopedin (2010) skriver att det mesta av vattnet som växten tar upp far igenom växten och åker ut i atmosfären genom bladens klyvöppningar. En litet del av vattnet går dock till fotosyntesen och en del stannar kvar i växten för dess tillväxt.

Vattentillgången i världen

Andersson (2008) skriver att trots den stora mängd vatten som finns på vår jord är vatten en bristvara. Rosén (1996) tar upp sju orsaker till vattenbrist, vilka är: dåliga naturliga förutsättningar, för hård betning av boskap, sänkning av sjöar och utdikning av våtmarker, kalavverkning av skog, föroreningar av vattensystem, klimatförändringar och krig. Han menar även att det ofta är flera orsaker som samverkar och leder till svår torka.

Edman och Klein (1997) tar upp att människan i okunskap och girighet ”stressar” vattnet på olika sätt och ett exempel på detta som de tar upp är just att vi dämmer upp vatten och vänder floder för att framställa elström och bevattna åkrar. Ett annat problem med vattentillgången som Edman och Klein tar upp är att vattnet i tropikerna är smutsigt och smittbärande. FN:s världshälsoorganisation (WHO) anser enligt författarna att 80 procent av världens sjukdomar hänger samman med nedsmittat vatten. De skriver även att varje år dör 10-25 miljoner människor i sjukdomar orsakade av orent vatten och bristande hygien.

Miljöförstöring

Övergödning

Karlsson, Krigsman, Molander och Wickman (2000) menar att övergödning framförallt orsakas av fosforutsläpp till vatten och kväveutsläpp till luft och vatten. Enligt Svanfeldt och Svensson (2000) sprids gödningsmedel, som innehåller föreningar där kväve och fosfor ingår, på åkrar för att få bättre tillväxt. De menar även att om man gödslar mer än vad växterna kan tillgodogöra sig följer överskottet med regnet via vattendrag ut till sjöar och hav vilket leder till övergödning. Andra orsaker till övergödning är enligt Karlsson et al. utsläpp från trafik och kommunala avlopp.

Övergödning ur ett historiskt perspektiv

Enligt Karlsson et al. (2000) var städernas och industriernas utsläpp av avloppsvatten i början av 1900-talet ett av de första miljöproblemen som uppmärksammades. Detta menar de hade sin orsak i att vattenklosetten ersatte torrdasset, vilket ledde till att närsalterna och det organiska materialet hamnade i avloppsledningarna istället för på böndernas åkrar. För att förhindra övergödning av sjöar och vattendrag började man på 1960-talet bygga reningsverk för avloppsvatten enligt Karlsson et al. och sedan mitten av 1970-talet är nästan alla hushåll i tätorterna anslutna till kommunala reningsverk. Även om det har blivit bättre menar författarna att problemen inte är helt avhjälpta.

Försurning

Edman och Klein (1997) skriver att Skandinavien till största delen vilar på sur berggrund, som successivt sedan inlandsisen drog bort vittrar sönder och ständigt gör marken surare. Denna process menar dock Karlsson et al. (2000) har påskyndats de senaste årtiondena på grund av nedfall av sura föroreningar. En stor orsak till försurningen är förbränningen av framförallt fossila bränslen enligt Svanfeldt och Svensson (2000). Karlsson et al. skriver att kväveoxider bildas vid förbränning genom en reaktion mellan luftens syrgas och kvävgas. Dessa sänker vattnets pH-värde och orsakar försurade sjöar och vattendrag. Föroreningarna sprids effektivt med vinden och kan ta lång tid innan de når marken.

Referenser

Andersson, B. (2008). Grundskolans naturvetenskap. Lund: Studentlitteratur.

Andréasson, B, Bondesson, L, Gedda, S, Johansson, B och Zachrisson, I (2007) Biologi.

Natur och Kultur: Stockholm

Backlund, P, Lundegård, I. och Viklund, G. (2007) Naturkunskap. Bonniers: Stockholm.

Edman, S. & Klein, J. (1997). Vårt hem i universum – En berättelse om utveckling och miljö.

Lund: Studentlitteratur.

FASS (2010-03-12) Din fantastiska kropp. (Elektronisk). Tillgängligt:<

http://www.fass.se/LIF/lakarbok/lakemedelhalsa_artikel.jsp?articleID=18370

(2008-06-19)

Karlsson, J., Krigsman, T., Molander, B-O. & Wickman, P-O. (2000). Biologi A med

Naturkunskap A. Stockholm: Liber.

Nationalencyklopedin. (2010). Tillgänglig på Internet: www.ne.se. [hämtades 100307].

Peinerud, I-L., Lager-Nyqvist, L. & Lundegård, I. (2001) Biologi B. Stockholm: Bonnier

Utbildning.

Rosén, B. (1996). Vårt dagliga vatten. Spånga: Spånga tryckeri.

Svanfeldt, K. & Svensson, M. (2000). Medan jorden snurrar. Naturkunskap kurs A. Stockholm: Natur och Kultur.

Vatten - liv

Enligt Ekstig (2002) har vattnet en avgörande betydelse för livets utveckling på jorden därför att livet sannolikt uppstod just i vatten. Backlund, Lundegård och Viklund (2007) menar att ett av de stora utvecklingsstegen för djur och växter var att övergå från att leva i vatten till att leva på land. Andréasson, Bondesson, Gedda, Johansson och Zachrisson (2007) skriver att det var för cirka 450 miljoner år sedan de första ryggradslösa djuren uppträdde så som fiskar. De första landdjuren, groddjur, utvecklades för cirka 400 miljoner år sedan samtidigt som växter och träd började växa på land. Andréasson et al. (2007) påvisar att människan för cirka fem till sju miljoner år sedan började utvecklas från en population svanslösa apor som för cirka 195 000 år sedan utvecklats vidare till en ny art, den samma vi tillhör Homo sapiens.

Backlund et al. (2007) belyser att vi människor lever på vattenkretsloppets villkor. Vi är beroende av vatten genom att människan lever sina första nio månader i vatten och består dessutom till två tredjedelar av vatten. FASS (2008-06-19) skriver att av kroppens vatten finns två tredjedelar inne i cellerna och en tredjedel utanför. Enligt Andréasson et al. (2007) består kroppen av 100 000 miljarder celler, cellerna samarbetar med organen i kroppen för att kroppen ska kunna fungera. Varje liten cell är beroende av vatten, syre och näring. Syret kommer från luften vi andas, vatten och näring från det vi äter och dricker. Det är sedan via blodet som syret hämtas från lungorna, näring och vatten från magen och tarmarna för att lämnas av till cellerna. Avfall som bildas när cellerna använt vattnet, syret och näringen transporterar blodet till lungorna och urinorganen. Blodet består i sin tur av blodkroppar och vatten.

Enligt Backlund et al. (2007) saknar drygt 1 miljard människor tillgång till rent vatten. Jordens vattenresurser är stora, dock är det bara cirka en procent av vattnet som är sötvatten i flytande form och som kan utnyttjas till dricksvatten. Detta vatten skulle gott och väl räcka åt hela jordens befolkning om det var rent och jämt fördelat över jordklotet, men vattnet är ojämnt fördelat och var femte människa har till följd av det inte tillgång till rent vatten. Kroppen omsätter cirka två till tre liter vatten per dag och utöver det behöver varje person cirka 50 liter vatten per dag till tvätt, hygien och hushåll. Världshälsoorganisationen, WHO, rekommenderar 80 liter i daglig förbrukning per person, vi i Sverige förbrukar cirka 180 liter vatten per person och dag. Den största förbrukaren av vatten är ändå livsmedelsproduktionen och författarna framhåller att vi konsumenter bör fråga efter vattensnåla produkter för att påverka konsumtionen av vatten.

Referenser:

Andréasson, B, Bondesson, L, Gedda, S, Johansson, B och Zachrisson, I (2007) Biologi. Natur och Kultur: Stockholm

Backlund, P, Lundegård, I. och Viklund, G. (2007)Naturkunskap. Bonniers: Stockholm

Ekstig, B.(2002) Naturen, vetenskapen och lärandet. Lund: Studentlitteratur

FASS (2010-03-12) Din fantastiska kropp. (Elektronisk). Tillgängligt:< http://www.fass.se/LIF/lakarbok/lakemedelhalsa_artikel.jsp?articleID=18370 (2008-06-19)

Vatten och växter

Peinerud, Lager-Nyqvist och Lundegård (2001) skriver att alla växter behöver tillgång till vatten, tillräcklig och regelbunden tillgång är livsviktig eftersom växterna gör åt vatten vid ämnesomsättningen och då framförallt vid fotosyntesen. Omsättningen hos ett stort träd kan vara 1000 liter vatten per dygn, men då vattentillgången skiljer sig i olika områden har växter anpassat sig efter klimatet. Exempelvis har arter som lever i torra områden ofta en liten avdunstande yta och bladen och i vissa fall stammen täcks av ett vaxlager. Andra växter har en cellvävnad som kan lagra vatten eller ett rotsystem som går ner till grundvattnet. Widén och Widén (2008) tydliggör bland annat att kaktusar kan lagra vatten i stammen och Peinerud et al. (2001) menar att kaktusar även har ett vaxlager som skyddar mot uttorkning.

Enligt Peinerud et al. (2001) tar växternas rötter upp vatten från marken, vattnet tar sig enkelt in i cellerna genom osmos vilket innebär att vattnet rör sig från ett område med hög koncentration till ett med låg koncentration genom ett halvgenomträngligt membran (släpper endast igenom små och oladdade partiklar). Vattnet förs sedan vidare från roten till stammen och därefter via stammens ledningsvävnad ut till bland annat växtens blad och frukter. Författarna tydliggör att växter har tunna vattensträngar som går ifrån rot till blad och de hålls ihop med kohesionskrafter som gör att vattenmolekylerna binder till varandra. När vattnet avdunstar i bladet frigörs en av de övre vattenmolekylerna i strängen vilket gör att det bildas ett sug där. Det får till följd att hela strängen rör sig uppåt och samtidigt förbinds en ny vattenmolekyl i den nedre änden. Vattentransporten underlättas också av att det blir ett övertryck när roten suger in vatten genom osmos, vilket gör att vattnet trycks uppåt i växten.

Nationalencyklopedin (2010) skriver att det mesta av vattnet som växten tar upp far igenom växten och åker ut i atmosfären genom bladens klyvöppningar. En litet del av vattnet går dock till fotosyntesen och en del stannar kvar i växten för dess tillväxt. Peinerud et al. (2001) tydliggör att 0,5-2 % av det vatten som strömmar igenom växten används till tillväxt och fotosyntesen, resten avges alltså som vattenånga genom bladens klyvöppningar eller direkt genom överhudens cellväggar.

Referenser
Nationalencyklopedin. (2010). Tillgänglig på Internet: www.ne.se. [hämtades 100307].

Peinerud, I-L., Lager-Nyqvist, L. & Lundegård, I. (2001) Biologi B. Stockholm: Bonnier Utbildning.

Widén, M. & Widén, B. (2008). Botanik: systematik, evolution, mångfald. Lund: Studentlitteratur.

Vattentillgången i världen

Andersson (2008) skriver att trots den stora mängd vatten som finns på vår jord är vatten en bristvara. Han menar att en halv miljard människor lever i områden som klassas som ”water-stressed”. På grund av överuttag sjunker vattennivån bland annat i Kina, Mellersta Östern, Nordafrika och USA enligt Andersson. Edman och Klein (1997) hävdar att världens sötvattentillgångar skulle kunna räcka till ungefär dubbelt så många människor som idag och ändå är det vattenkris på vår planet. De skriver att många utvecklingsländer har stor vattenbrist som i många fall beror på att de ligger i torrzoner, men även på misshushållning som i sin tur beror på fattigdom. Författarna menar att en stor orsak är att man skövlar skog för att få ved till matlagning och timmer till husbygge. Detta leder till jordflykt och ökenutbredning som i sin tur leder till minskad nederbörd och att vattnet sätts i rörelse när buskar och träd försvinner, vilket gör att man inte kan ta till vara vattnet.

.

Rosén (1996) tar upp sju orsaker till vattenbrist, vilka är: dåliga naturliga förutsättningar, för hård betning av boskap, sänkning av sjöar och utdikning av våtmarker, kalavverkning av skog, föroreningar av vattensystem, klimatförändringar och krig. Han menar även att det ofta är flera orsaker som samverkar och leder till svår torka.

.

Enligt Andersson (2008) påverkar människan vattencykeln genom att anlägga dammar och avleda vatten från floder och sjöar för bevattning, industriella processer och till hushåll med mera. Han menar att stora reservoarer gör att vattnet flödar långsammare och i en del områden överstiger förbrukningen det förnybara tillflödet. Han ger norra Afrika och Mellersta östern som exempel och menar att 120 procent av förnybart vatten används där och för att klara det förbrukas grundvattnet i snabbare takt än det förnyas. Alfredsson, Bjärbo, Hjort, Lindén, Norberg och Nyberg (2003) tar upp att vattenkraftverk kan innebära betydande ingrepp i naturen även om det ur en teknisk synvinkel är en miljövänlig energikälla. De skriver att regleringen av vattnet innebär att vattnet magasineras i stora magasin vilket sätter stora arealer under vatten och torrlägger andra. Edman och Klein (1997) tar upp att människan i okunskap och girighet ”stressar” vattnet på olika sätt och ett exempel på detta som de tar upp är just att vi dämmer upp vatten och vänder floder för att framställa elström och bevattna åkrar.

.

Edman och Klein (1997) tar upp att vattenförbrukningen i världen är orättvist fördelad. De skriver att ett genomsnittligt hushåll i Afrika får nöja sig med cirka fem liter vatten per dygn, medan en amerikansk eller svensk familj i genomsnitt använder 500-800 liter. Rosén (1996) skriver att vi i Sverige är lyckligt lottade när det gäller vattentillgångar. Han menar att om man jämför med många andra länder lever vi i överflöd.

.

Ett annat problem med vattentillgången som Edman och Klein (1997) tar upp är att vattnet i tropikerna är smutsigt och smittbärande. FN:s världshälsoorganisation (WHO) anser enligt författarna att 80 procent av världens sjukdomar hänger samman med nedsmittat vatten. De skriver även att varje år dör 10-25 miljoner människor i sjukdomar orsakade av orent vatten och bristande hygien.

Referenser

Alfredsson, A., Bjärbo, A., Hjort, G., Lindén, B-O., Norberg, R. & Nyberg, Y. (2003). Teknisk basbok. Stockholm: Liber.

Andersson, B. (2008). Grundskolans naturvetenskap. Lund: Studentlitteratur.

Edman, S. & Klein, J. (1997). Vårt hem i universum – En berättelse om utveckling och miljö. Lund: Studentlitteratur.

Rosén, B. (1996). Vårt dagliga vatten. Spånga: Spånga tryckeri.

Vattenmängden i kretsloppet samt fakta om flaskvatten

Tidigare har jag skrivit om vattnets kretslopp, i Miljöboken som är skriven av Holm (2000) läste jag att det är 40 000 kubikkilometer vatten som rör sig i kretsloppet. Det motsvarar cirka 2000 liter per person och dag.

En annan sak som jag finner intressant att känna till är det som Malmborg (2002) nämner om, klassificeringen av det vatten som köps på flaska. Författaren redogör att det är bryggerierna, Konsumentverket och Livsmedelverket som har kommit överens om den här klassificeringen som ser ut på följande vis:
Naturligt mineralvatten
Vatten som kommer från en skyddad underjordisk vattentäkt som är kontrollerad och naturlig. Det får inte behandlas, endast kolsyra får tillsättas. Det har en hög mikrobiologisk kvalitet och innehåller minst 50 milligram mineralsalter per deciliter.
Källvatten
Det har ofta en lägre halt av mineralsalter än mineralvatten, annars uppfyller det samma krav som naturligt mineralvatten.
Mineralvatten
Mineralvatten framställs av källvatten och det är tillåtet att tillsätta mineralsalter och aromämnen.
Bordsvatten, sodavatten och vichyvatten
Det här vattnet kan tillverkas av vanligt vattenledningsvatten som smaksätts och kolsyras.

Ovanstående är något att tänka på vid köp av vatten på flaska. Malmborg (2002) lyfter fram att ett gott mineralvatten ska ha en balans mellan natrium som ger sötma, kalium som ger kärvhet, sulfater som ger bitterhet och för att få friskhet kan kolsyra tillsättas. Samtidigt ställer jag mig frågande till om det verkligen är nödvändigt med flaskvatten i Sverige överhuvudtaget när vi har så fint kranvatten. Transporterna av vattnet bidrar ju faktiskt till försurningen av sjöar och vattendrag, vilket Holm (2000) styrker. Är det inte bättre att inhandla en sodastreamer? Det går ju både att få kolsyrat och smaksatt vatten av kranvattnet i en sodastreamer. Min åsikt är att det däremot är skillnad i de länder där brunnsvattnet är förorenat, flaskvattnet kan rädda många liv då. Är det här något som pedagoger/lärare ska påpeka för barn/elever? Jag anser att det är bra att medvetandegöra barnen/eleverna på att köpande av flaskvatten faktiskt påverkar vattnet i naturen till det sämre genom de långa transporterna och att vi i Sverige har så bra vatten att vi inte behöver flaskvattnet till skillnad från andra länder där de blir sjuka eller till och med kan dö om de dricker brunnsvattnet.

Referenser
Holm, F. (2000). Miljöboken. Stockholm: Allde och Skytt.
Malmborg, A. af. (2002). Hälsa, mat och livskvalitet. Stockholm: Allde och Skytt.

Miljöförstöring

Övergödning

Karlsson, Krigsman, Molander och Wickman (2000) menar att övergödning framförallt orsakas av fosforutsläpp till vatten och kväveutsläpp till luft och vatten. Enligt Svanfeldt och Svensson (2000) sprids gödningsmedel, som innehåller föreningar där kväve och fosfor ingår, på åkrar för att få bättre tillväxt. De menar även att om man gödslar mer än vad växterna kan tillgodogöra sig följer överskottet med regnet via vattendrag ut till sjöar och hav vilket leder till övergödning. Andra orsaker till övergödning är enligt Karlsson et al. utsläpp från trafik och kommunala avlopp.

.

Svanfeldt och Svensson (2000) förklarar att i havet ger näringsämnena upphov till en snabb tillväxt av fintrådiga alger och växtplankton i vattnets ytskikt. De skriver vidare att växter som dör sjunker till botten och livnär bottenlevande djur och nedbrytare. Detta menar författarna leder till att syret i vattnet förbrukas snabbare och på djupa bottnar tar syret slut och djuren dör ut. De menar även att övergödningen är möjlig att reparera, men då krävs det en betydande minskning av utsläpp av ämnen som leder till övergödning.

Övergödning ur ett historiskt perspektiv

Enligt Karlsson et al. (2000) var städernas och industriernas utsläpp av avloppsvatten i början av 1900-talet ett av de första miljöproblemen som uppmärksammades. Detta menar de hade sin orsak i att vattenklosetten ersatte torrdasset, vilket ledde till att närsalterna och det organiska materialet hamnade i avloppsledningarna istället för på böndernas åkrar. Författarna skriver att växtligheten vid stränderna ökade och algblomning blev allt vanligare. Snart började man även märka av illaluktande vatten och fiskdöd. Karlsson et al. menar att lukten kom från svavelväte som bildas av svavelbakterier när syrgasen tagit slut. För att förhindra övergödning av sjöar och vattendrag började man på 1960-talet bygga reningsverk för avloppsvatten enligt Karlsson et al. och sedan mitten av 1970-talet är nästan alla hushåll i tätorterna anslutna till kommunala reningsverk. Även om det har blivit bättre menar författarna att problemen inte är helt avhjälpta.

Försurning

Edman och Klein (1997) skriver att Skandinavien till största delen vilar på sur berggrund, som successivt sedan inlandsisen drog bort vittrar sönder och ständigt gör marken surare. Denna process menar dock Karlsson et al. (2000) har påskyndats de senaste årtiondena på grund av nedfall av sura föroreningar. En stor orsak till försurningen är förbränningen av framförallt fossila bränslen enligt Svanfeldt och Svensson (2000). Karlsson et al. skriver att när vi eldar med fossila bränslen förenas svavlet som finns i dessa med syrgas från luften och bildar svaveldioxid. Svaveldioxiden kan i luften reagera med vattenånga och bilda svavelsyra. De skriver även att kväveoxider bildas vid förbränning genom en reaktion mellan luftens syrgas och kvävgas. Dessa sänker vattnets pH-värde och orsakar försurade sjöar och vattendrag. Föroreningarna sprids effektivt med vinden och kan ta lång tid innan de når marken och då menar författarna att dessa kan ha spridits hundratals mil och då även över nationsgränser.

.

Svanfeldt och Svensson (2000) skriver att när en sjö håller på att försuras klarnar vattnet. Detta menar de har sin orsak i att antalet arter av växt – och djurplankton minskar och många växt – och djurarter trivs inte vid lågt pH-värde. En annan effekt författarna tar upp är att vattnets förmåga att lösa upp vissa metaller ökar då pH sjunker. Försurningen orsakar därför ökade halter av aluminium och kvicksilver i sjöar och vattendrag vilket är giftigt för fiskar. Ett sätt för att minska skadorna av försurningen är enligt Naturvårdverket (2009-11-26) kalkning av sjöar och vattendrag. De menar att kalken löses upp i vattnet och minskar försurningen under ett par år. Kalkningen höjer vattnets pH-värde och binder oorganiskt aluminium och andra metaller som lösts upp på grund av försurningen. Målet med kalkningen är enligt Naturvårdverket att ”i försurade sjöar och vattendrag bevara eller återskapa ett för platsen naturligt växt- och djurliv till dess att försurningen upphör.” De skriver att det svenska kalkningsprogrammet är det största i världen, år 2008 kalkades mer än 5000 sjöar och 9000 kilometer vattendrag.

Referenser

Edman, S. & Klein, J. (1997). Vårt hem i universum – En berättelse om utveckling och miljö. Lund: Studentlitteratur.

Karlsson, J., Krigsman, T., Molander, B-O. & Wickman, P-O. (2000). Biologi A med Naturkunskap A. Stockholm: Liber.

Naturvårdverket. (senast uppdaterad 2009-11-26). Kalkning – försvar mot försurning av sjöar och vattendrag. [Elektronisk]. Tillgänglig: http://www.naturvardsverket.se/Tillstandet-i-miljon/Forsurning/Kalkning--forsvar-mot-forsurning/ [2010-02-21].

Svanfeldt, K. & Svensson, M. (2000). Medan jorden snurrar. Naturkunskap kurs A. Stockholm: Natur och Kultur.