Miljöförstöring

Övergödning

Karlsson, Krigsman, Molander och Wickman (2000) menar att övergödning framförallt orsakas av fosforutsläpp till vatten och kväveutsläpp till luft och vatten. Enligt Svanfeldt och Svensson (2000) sprids gödningsmedel, som innehåller föreningar där kväve och fosfor ingår, på åkrar för att få bättre tillväxt. De menar även att om man gödslar mer än vad växterna kan tillgodogöra sig följer överskottet med regnet via vattendrag ut till sjöar och hav vilket leder till övergödning. Andra orsaker till övergödning är enligt Karlsson et al. utsläpp från trafik och kommunala avlopp.

.

Svanfeldt och Svensson (2000) förklarar att i havet ger näringsämnena upphov till en snabb tillväxt av fintrådiga alger och växtplankton i vattnets ytskikt. De skriver vidare att växter som dör sjunker till botten och livnär bottenlevande djur och nedbrytare. Detta menar författarna leder till att syret i vattnet förbrukas snabbare och på djupa bottnar tar syret slut och djuren dör ut. De menar även att övergödningen är möjlig att reparera, men då krävs det en betydande minskning av utsläpp av ämnen som leder till övergödning.

Övergödning ur ett historiskt perspektiv

Enligt Karlsson et al. (2000) var städernas och industriernas utsläpp av avloppsvatten i början av 1900-talet ett av de första miljöproblemen som uppmärksammades. Detta menar de hade sin orsak i att vattenklosetten ersatte torrdasset, vilket ledde till att närsalterna och det organiska materialet hamnade i avloppsledningarna istället för på böndernas åkrar. Författarna skriver att växtligheten vid stränderna ökade och algblomning blev allt vanligare. Snart började man även märka av illaluktande vatten och fiskdöd. Karlsson et al. menar att lukten kom från svavelväte som bildas av svavelbakterier när syrgasen tagit slut. För att förhindra övergödning av sjöar och vattendrag började man på 1960-talet bygga reningsverk för avloppsvatten enligt Karlsson et al. och sedan mitten av 1970-talet är nästan alla hushåll i tätorterna anslutna till kommunala reningsverk. Även om det har blivit bättre menar författarna att problemen inte är helt avhjälpta.

Försurning

Edman och Klein (1997) skriver att Skandinavien till största delen vilar på sur berggrund, som successivt sedan inlandsisen drog bort vittrar sönder och ständigt gör marken surare. Denna process menar dock Karlsson et al. (2000) har påskyndats de senaste årtiondena på grund av nedfall av sura föroreningar. En stor orsak till försurningen är förbränningen av framförallt fossila bränslen enligt Svanfeldt och Svensson (2000). Karlsson et al. skriver att när vi eldar med fossila bränslen förenas svavlet som finns i dessa med syrgas från luften och bildar svaveldioxid. Svaveldioxiden kan i luften reagera med vattenånga och bilda svavelsyra. De skriver även att kväveoxider bildas vid förbränning genom en reaktion mellan luftens syrgas och kvävgas. Dessa sänker vattnets pH-värde och orsakar försurade sjöar och vattendrag. Föroreningarna sprids effektivt med vinden och kan ta lång tid innan de når marken och då menar författarna att dessa kan ha spridits hundratals mil och då även över nationsgränser.

.

Svanfeldt och Svensson (2000) skriver att när en sjö håller på att försuras klarnar vattnet. Detta menar de har sin orsak i att antalet arter av växt – och djurplankton minskar och många växt – och djurarter trivs inte vid lågt pH-värde. En annan effekt författarna tar upp är att vattnets förmåga att lösa upp vissa metaller ökar då pH sjunker. Försurningen orsakar därför ökade halter av aluminium och kvicksilver i sjöar och vattendrag vilket är giftigt för fiskar. Ett sätt för att minska skadorna av försurningen är enligt Naturvårdverket (2009-11-26) kalkning av sjöar och vattendrag. De menar att kalken löses upp i vattnet och minskar försurningen under ett par år. Kalkningen höjer vattnets pH-värde och binder oorganiskt aluminium och andra metaller som lösts upp på grund av försurningen. Målet med kalkningen är enligt Naturvårdverket att ”i försurade sjöar och vattendrag bevara eller återskapa ett för platsen naturligt växt- och djurliv till dess att försurningen upphör.” De skriver att det svenska kalkningsprogrammet är det största i världen, år 2008 kalkades mer än 5000 sjöar och 9000 kilometer vattendrag.

Referenser

Edman, S. & Klein, J. (1997). Vårt hem i universum – En berättelse om utveckling och miljö. Lund: Studentlitteratur.

Karlsson, J., Krigsman, T., Molander, B-O. & Wickman, P-O. (2000). Biologi A med Naturkunskap A. Stockholm: Liber.

Naturvårdverket. (senast uppdaterad 2009-11-26). Kalkning – försvar mot försurning av sjöar och vattendrag. [Elektronisk]. Tillgänglig: http://www.naturvardsverket.se/Tillstandet-i-miljon/Forsurning/Kalkning--forsvar-mot-forsurning/ [2010-02-21].

Svanfeldt, K. & Svensson, M. (2000). Medan jorden snurrar. Naturkunskap kurs A. Stockholm: Natur och Kultur.