onsdag 24 februari 2010

Det fria vattnets kretslopp

Burton och Taylor (1999) skriver att vattnets kretslopp går runt hela tiden, under ett år kan samma vatten stiga upp och falla ner flera gånger. Castensson och Furubrant (1997) lyfter fram att salt- och sötvattnet cirkulerar i samma kretslopp, den globala hydrologiska cykeln. Enligt Andersson (2008) avdunstar stora mängder vatten från haven, men det avdunstar också ifrån sjöar, vattendrag och mark samt genom transpiration från växttäcket. När vattnet avdunstar blir det osynlig vattenånga som förflyttas och kondenseras på högre höjd och bildar moln. Molnen som är uppbyggda av små vattendroppar eller iskristaller förs vidare med vinden, och när de ökar i storlek och blir tunga faller de ner som nederbörd. Haven vattnar alltså kontinenterna och genom flöden rinner ytvatten och grundvatten tillbaka till haven. Haven och kontinenterna kan även vattna sig själva.

Castensson och Furubrant (1997) påvisar att det är solen som är kraftkällan bakom vattnets kretslopp, det är solen som värmer upp haven vilket i sin tur leder till att vatten avdunstar till vattenånga medan saltet stannar kvar i haven. Vidare tydliggör författarna att mycket av den nederbörd som faller ner återigen avdunstar, speciellt i varma klimat, eller så sugs det upp av växter. Resten förs, som nämnts tidigare, via vattendrag ut till haven igen. Hur mycket nederbörd som faller varierar från plats till plats då det bland annat beror på temperatur, vindar, lufttryck och terräng. De platser som har hög årsnederbörd, mer än 1000 mm, finner vi i tropiska och subtropiska trakter. Däremot är exempelvis Sahara och Antarktis platser där nederbörden är mindre än 100 mm om året. I Sverige är årsnederbörden ungefär 600 mm.

Enligt Nationalencyklopedin (2010) kan nederbörden vara fast, flytande eller bestå av vatten- eller frostavlagringar på föremål. Den fasta nederbörden förekommer som enkla iskristaller (består av isnålar, hexagonala plattor eller stjärnor), snö (iskristaller som är enkla eller samlade i flingor), kornsnö (snö och iskristaller som är belagda med frusna molndroppar), hagel och iskorn. Hagel existerar i tre former, snöhagel är ogenomskinliga och spröda iskorn, småhagel är genomskinliga iskorn och ishagel är hårda iskulor eller isklumpar. Nederbörden som är flytande faller ner som duggregn eller regn, skillnaden är droppradien då den är mindre hos droppen i duggregn än regn.

Nationalencyklopedin (2010) lyfter fram att vattenånga kan utfällas direkt på marken eller på föremål genom att kondensera eller sublimera (vattenånga övergår till is), dagg och rimfrost bildas på det här sättet. Även moln-, dimm- och regndroppar kan anlagras, beroende på temperaturförhållandena kan dimma eller moln ge vatten- eller frostavlagringar som dagg, dimdagg, rimfrost, dimfrost och isavlagringar (bildas vid underkylt regn).

Elevers tankar om några delar i vattnets kretslopp
Andersson (2008) skriver om studier där det ingår israeliska elever som är fem-14 år, de får bland annat svara på frågor som rör avdunstning och moln. När det gäller avdunstningen var det först elever som var nio-tio år gamla som svarade att vattnet åker upp till himlen och molnen genom att det avdunstar till osynlig ånga. I en intervju fick eleverna frågan Varifrån kommer moln?, resultatet visade att 90 % av eleverna som var elva år och uppåt redogjorde för att moln bildas av vatten som avdunstat från olika källor eller att havsvattnet avdunstar med hjälp av solen. Eleverna hade också skilda tankar om hur moln är uppbyggda, många av fem-sjuåringarna trodde att moln är behållare för vatten men vid nio års ålder trodde ett stort antal att moln är vatten eller vattenånga. Eleverna hade även skilda uppfattningar om hur det går till när regn faller, de yngsta trodde att molnen kolliderar eller spricker/öppnar sig när det regnar. Tankar om att regn faller när moln alternativt regndroppar blir tunga och kalla dominerade hos elever från elva år och uppåt.

De slutsatser som jag kan dra utifrån studierna är att eleverna börjar uppfatta på ett ungefär hur det ligger till i verkligheten när de blir omkring nio år. Vad är det som gör att de börjar förstå hur det hänger ihop i verkligheten vid nio års ålder? En tanke som jag har är att eleverna skaffar sig kunskap genom att de undervisas inom området i skolan vid den åldern. Ytterligare en fundering som jag har är att de kanske vid den åldern börjar intressera sig för hur olika saker/fenomen fungerar och hänger ihop och därmed börjar de själva söka kunskap inom området. Det skulle vara intressant att jämföra de israeliska elevernas tankar med svenska elevers för att se om de har samma uppfattningar i de olika åldersgrupperna.

Referenslista
Andersson, B. (2008). Att förstå skolans naturvetenskap, Forskningsresultat och nya idéer. Studentlitteratur.

Burton, J. & Taylor, K. (1999). Regn. Malmö: Gleerups Förlag.

Castensson, R. & Furubrant, K. (1997). Världens vatten. Stockholm: Utrikespolitiska Institutet.

Nationalencyklopedin. (2010). Tillgänglig på Internet: http://www.ne.se/. [hämtades 100223].

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar