Vattnet på jorden

McMillan och Musick (2007) skriver att över 70 % av jordens yta täcks av flytande vatten och enligt Levemark (2003) är 10 % av Sveriges yta täckt med vatten. McMillan och Musick (2007) lyfter fram att salt havsvatten utgör den största delen av jordens vatten, det är mindre än 3 % av jordens vatten som finns i floder, insjöar och grundvatten eller som is på land och som vattenånga.

Haven
McMillan och Musick (2007) beskriver att det finns fem världshav eller oceaner som är sammanfogade med varandra på jorden. Dessa är Stilla havet, Atlanten, Indiska oceanen, Antarktiska oceanen och Norra ishavet. Stilla havet är störst då det utgör 46 % av världshavens sammanlagda storlek, det är också det djupaste havet. Enligt Nationalencyklopedin (2010) utgör Atlanten drygt 29 % av världshavens yta och har en mängd olika strömmar som påverkar klimatet runt Atlanten. Strömmarna gör bland annat att klimatet är varmare i Skandinavien än på motsvarande latituder på Grönland och i norra Canada. Atlanten har också viktiga naturresurser då det utvinns stora mängder gas och olja, även havsfisket är stort. Nationalencyklopedin tydliggör att Indiska oceanen är det minst utforskade havet och det är känt för de tropiska virvelstormarna, cyklonerna, som förekommer i oceanens centrala och norra delar. Dessa kan orsaka översvämningar och skapa enorma skador samt förorsaka tiotusentals människoliv.

McMillan och Musick (2007) skriver att Antarktiska oceanen omger Antarktis och på vintern är 20 miljoner kvadratkilometer av oceanen täckt av is. Vidare uttrycker de att delar av Norra ishavet alltid är täckta av is och på botten där finns också det kallaste havsvattnet på jorden.

Vad innehåller havsvatten?
Enligt Sternö Anderberg (2007) innehåller havsvattnet miljontals lösta ämnen vilket beror på att vatten är ett utsökt lösningsmedel. Vidare belyses det i Nationalencyklopedin (2010) att havsvattnet viktmässigt domineras av tolv grundämnen där själva vattnet är en förening av syre och väte. De andra ämnena är natrium, magnesium, kalium, strontium, bor, klor, svavel, kol och brom. McMillan och Musick (2007) skriver att cirka 3,5 % av havsvattnet består av olika salter och Sternö Anderberg (2007) lyfter fram att kvävgas, syrgas och koldioxid är de vanligaste gaserna som finns lösta i havsvatten.

Sjöar
Nationalencyklopedin (2010) definierar sjö som en mer eller mindre permanent vattensamling i en naturlig sänka i jordytan. Vattnet till sjöarna tillkommer genom nederbörden samt genom tillrinnande vatten. Oftast har sjöar bara ett utlopp men det finns även de som har flera samt de som är avloppslösa. Vattenutbytet i sjöar sker således genom nederbörd och avdunstning, in- och utflöden samt grundvattenflöden. Det tar olika lång tid för vattnet i sjöar att bytas ut då det kan variera från 1-2 månader till flera år, exempelvis tar det 70 år för Vättern att byta allt vatten.

Nationalencyklopedin (2010) klargör att världens sjöar är ojämnt fördelade i världen, Nordamerika och Europa är sjötätast medan Sydamerika, Afrika och Australien är sjöfattiga. Världens största sjö är Kaspiska havet som ligger på gränsen mellan Europa och Asien. Levemark (2003) skriver att det finns mer än 100 000 sjöar i Sverige där Vänern är den största. Enligt Nationalencyklopedin (2010) används sjöar i stor omfattning för vattenförsörjningen till samhällen och industrier men även inom jordbruket till bevattningen. Många sjöar har också en betydande fartygstrafik, en del är viktiga för fisket och där vattenkraften är utbyggd utgör sjöarna ofta regleringsmagasin.

Floder/älvar
Nationalencyklopedin (2010) tydliggör att floderna är betydande eftersom de transporterar vatten ifrån kontinenterna till världshaven. De utgör också länkar i det geologiska kretsloppet då de för med sediment, organiskt material och kemiskt lösta ämnen från kontinenterna till världshaven. Världens största flod, både när det gäller längd och vattenrikedom, är Amazonfloden som rinner i Sydamerika. I Sverige, Norge och Finland benämns floder istället under namnet älvar och de är vanligtvis större än åar och bäckar.

Grundvatten
Björk och Stiernstedt (2000) menar att grundvattnet finns inne i jorden, både djupt ner i och nära marken. Grundvattnet är sötvatten, benämns också som färskvatten, och det är rent och klart. Vattnet kan komma upp som källor ur marken, vanligast är dock att man hämtar upp vattnet genom att borra och bygga brunnar för att sedan pumpa upp det. Enligt Nationalencyklopedin (2010) behöver det vara god genomsläpplighet hos jorden eller berggrunden som är nära brunnen om man ska kunna utvinna grundvattnet. Björk och Stiernstedt (2000) skriver att det är regn och snö som fyller på grundvattnet och det är när det är på väg ner i marken som det renas. Denna process tydliggörs i Nationalencyklopedin (2010) som beskriver att vattnets kemiska sammansättning ändras när det är på väg ner i marken genom kemisk växelverkan med omgivande material. Nederbördsvattnet som från början var surt och fritt från mineraler omvandlas i etapper till mindre surt eller neutralt vatten med hög mineralhalt.

Vattenånga
Burton och Taylor (1999) beskriver att det alltid finns vatten i luften, men eftersom det svävar runt i små molekyler i luften kan man inte se det. Vattenmolekylerna kan också blanda sig med luftens molekyler. Vattnet i luften är i gasform och kallas för vattenånga, i ökenområdena är det endast lite vattenånga men i regnskogarna är det mycket. Det beror på att det finns gott om växter i regnskogar som suger upp vatten från marken genom rötterna som sedan avger vattenånga via bladen till luften. När fuktigheten är hög märks det på att våta kläder inte torkar.

Referenslista
Björk, M. & Stiernstedt, M. (2000). Vattenboken. Stockholm: LL-förlaget.

Burton, J. & Taylor, K. (1999). Regn. Malmö: Gleerups Förlag.

Levemark, L. (2003). Tack vare vatten. Stockholm: Liber AB.

McMillan, B. & Musick, J. A. (2007). Haven. Stockholm: Bonnier Carlsen Bokförlag.

Nationalencyklopedin. (2010). Tillgänglig på Internet: http://www.ne.se/. [hämtades 100219].

Sternö Anderberg, A. (Red.). (2007). Havet – illustrerat uppslagsverk. Globe förlaget.