Teknik i förskola och skola

Jag måste börja med att bekänna att min inställning och relation till teknik innan den här kursen (naturkunskap och teknik i tidiga åldrar) var negativ och ganska ansträngd. Jag har alltid intalat mig att teknik skulle vara tråkigt och jobbigt. Jag har föreställt mig att det endast handlar om elektricitet och matematik vilket inte tillhörde mina favoritämnen i skolan. Men tack och lov har många inspirerande föreläsare på högskolan samt kurslitteraturen fått mig att ändra inställning och jag har nu förstått att det mesta i vår omgivning är teknik. Ginner och Mattsson (1996) beskriver teknik som allt människan sätter mellan sig själv och sin omgivning för att uppfylla olika behov samt utvecklar kunskaper och färdigheter som hon förvaltar i den problemlösande processen och det är i likhet med detta jag nu upplever teknik.

Jag tog på mig ”teknikglasögonen” och gick ut i skola och förskola för att se vad det finns för spännande teknik där och konstaterade att hela verksamheten är uppbyggd av teknik. Allt från pennor, pennvässare, papper, spel, pussel, till whiteboard, overhead, bord, stolar och kateder. Alla är tekniska hjälpmedel som underlättar vardagen i verksamheten och bidrar till att elevernas skolgång blir lärorik. Något som jag reflekterat över just i klassrummet där jag gör fältstudier är att blädderblocket är ett tekniskt hjälpmedel som används ofta för att illustrera och skriva instruktioner så att alla elever har möjlighet att se. Blädderblocket är något som underlättar undervisningen vilket även datorn gör i detta klassrum. Eleverna arbetar dagligen vid datorerna och skrivaren i klassrummet och det har även installerats en projektor som används i undervisningen. Vad skulle skolan vara utan tekniska hjälpmedel som klockan och signalen som ljuder när det är dags för skoldagen att börja? Klockan har enligt mig en viktig funktion i skolan och resten av vårt samhälle för att vi ska få vårt liv att fungera. Teknik i form av stora kartor, jordglob och kulramar ger eleverna möjlighet till kunskapsutveckling, liksom gitarren som används flera gånger i veckan i olika sammanhang. Genom att arbeta med alla dessa tekniska hjälpmedel i skolan bidrar det till att uppnå målet som enligt läroplanen för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet, Lpo 94 (utbildningsdepartementet 1998) lyder att skolan ansvarar för att varje elev efter genomgången grundskola känner till och förstår grundläggande begrepp och sammanhang inom de […] tekniska […] kunskapsområdena.

I förskolans verksamhet ser tekniken något annorlunda ut om man jämför med skolans, här finns självklart teknik som pennor, papper, spel och pussel men också klossar, dockvagnar och olika sorters leksaker. Men förutom detta har förskolan tekniska hjälpmedel som nedsänkta handfat och anpassade klädhängare i tamburen, detta är hjälpmedel som får vardagen att fungera på ett smidigt sätt och ger barnen möjlighet att klara det mesta på egen hand. Förskolan har även en rad tekniska prylar ute på gården som till exempel cyklar, spadar och hinkar.

Jag konstaterar att det vimlar av teknik i både skola och förskola men frågan är om pedagogerna lyfter vardagstekniken och det som ligger inom barnens erfarenhetsvärld när man pratar om ”skolämnet” teknik? Min erfarenhet är att det inte är på detta sätt, men å andra sidan har jag inte har haft ”teknikglasögonen” på mig tidigare. En annan sak som jag reflekterat över efter att ha läst i Ginner och Mattson (1998) är hur viktigt det är med kompetenta pedagoger som har ämnesdidaktiska och teoretiska kunskaper för att kunna främja barns utveckling och kunskaper inom ämnet. Vi pedagoger måste bli bättre på att ta till vara på tekniken som finns i barnens närhet och synliggöra det för dem, det är min åsikt.

Referenser;
Ginner, T. & Mattsson, G. (1996). Teknik i skolan. Lund: Studentlitteratur.

Utbildningsdepartementet. (1998). Läroplan för obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet. Stockholm: Fritzes