Ginner och Mattsson (1996) lyfter fram att vi lever i ett teknisk komplicerat samhälle och att skolan har en betydelsefull uppgift i det högteknologiska samhället då den ska hjälpa eleverna att tidigt bli bekanta samt lära sig hur tekniken fungerar. Jag anser att barn och elever omges av teknik överallt i förskolan och skolan, enligt Läroplanen för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet, Lpo 94, i Lärarförbundet (2006) ska elever känna till och förstå grundläggande begrepp och sammanhang inom de tekniska kunskapsområdena.
Datorn är ett tekniskt hjälpmedel som används på både förskolan och skolan. I förskolan används den främst till att spela olika spel på, detta menar jag utvecklar barns kunskaper då det finns väl utvecklade spel som stimulerar matematik-, språk-, läs- och skrivutvecklingen. I skolan använder eleverna främst datorerna till att skriva på och göra övningar eller spela spel som stimulerar läs- och skrivutvecklingen. När eleverna gör övningar och spelar spel använder de hörlurar, jag ser det som ett bra hjälpmedel för då störs inte de andra i klassrummet av exempelvis de muntliga instruktioner som dataprogammet ger. Jag har dock inte sett att Internet används av eleverna än men troligtvis är det bara en tidsfråga innan de kommer att nyttja det. Internet ser jag som ett betydelsefullt hjälpmedel i undervisningen då det går att hämta information och finna fakta om det mesta, fast det vill till att läraren upplyser vilka sidor som är tillförlitliga. Eleverna använder också datorn för att skriva ut text och bilder på, därmed är skrivaren en teknisk pryl som eleverna nyttjar i sin skolvardag. Ju äldre eleverna blir desto mer behöver de använda både dator och skrivare eftersom det oftast är ett krav nuförtiden att arbeten ska vara dataskrivna istället för handskrivna. Min åsikt är att det är bra att barn kommer i kontakt och får bekanta sig med datortekniken redan på förskolan eftersom vi lever i ett IT-samhälle där det i stort sett är nödvändigt att kunna hantera dator med tillhörande prylar. Ett problem enligt Ginner och Mattsson (1996) är dock att lärare känner obehag med datortekniken då eleverna behärskar den bättre. Jag menar att datorn och skrivaren även är viktiga redskap för pedagogerna/läraren på mina fältstudieplatser då de skapar material som används i lekar, samlingar samt i undervisningen.
Lamineringsapparat finns på både förskolan och skolan, den nyttjas också flitigt framförallt av pedagogerna i förskolan som laminerar mycket av det material de använder sig av i verksamheten men även sådant som barnen har skapat för att det ska tåla mer. CD-spelare, TV-apparat, dvd och kopiator finns också på båda ställena, jag menar att det sistnämnda är viktigt för undervisningen då det exempelvis ger läraren möjlighet att ge eleverna andra övningar än de som de har i sina böcker. Även TV och dvd ser jag som användbara tekniska hjälpmedel då det finns många program och filmer där handlingen syftar till att skapa lärande stunder för barnen/eleverna. Andra tekniska prylar som finns i skolan är projektor och overheadapparat, dessa ser jag som väldigt användbara eftersom det ger läraren möjlighet att ha genomgångar och introduktioner i helklass så alla kan se. Ytterligare en teknisk sak som jag har sett brukas i både förskolan och skolan är anslagstavlan.
Jag argumenterar för att alla leksaker på förskolan har någon form av teknik i sig, till exempel pussel, spel, lego, klossar, tågbana, strykbräda, dockvagn, bilar, mobiltelefon, kamera, hinkar, spadar, krattor och cyklar. Även annat material som de nyttjar innehåller teknik, så som pennor, suddgummi, penslar, kritor, saxar, limpistol och pärlor. Ovannämnda material menar jag hjälper barnen att uppnå ett av strävansmålen i Läroplanen för förskolan, Lpfö 98, i Lärarförbundet (2006), då den lyfter att barnen ska utveckla sin förmåga att bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika material och tekniker. Miljön på förskolan är också anpassad till barnen eftersom det finns bord och stolar i lekrum som lämpar sig till deras storlek och tamburen är anpassad genom att klädhängarna är uppsatta i barnens räckhöjd.
I skolan finns det bänkar och ställbara stolar, vilket gör att eleverna kan få en bra sittställning vid undervisningen. Vid datorerna finns det kontorsstolar som går att hissa upp och ner, vilket bidrar till att långa som korta elever kan få en skön arbetsställning där. Blädderblocket och även whiteboardtavlan i klassrummet med tillhörande pennor anser jag är bra hjälpmedel i undervisningen, tavlan har en magnetisk förmåga och det finns en magnetlinjal som kan sättas fast på den. I skolan används också pennor, suddgummin, papper, saxar, linjaler, elektrisk pennvässare, vattenfärger, pärmar, tejp med hållare, hålslagare, häftapparat, jordglob fastsatt på en hållare som kan snurra, kulramar, böcker, klocka med mera. I klassrummet finns en gitarr som läraren använder i undervisningen. Många av de här uppräknade sakerna ser jag som viktiga tekniska ting i skolvardagen, men tidigare har jag inte reflekterat över att det används så mycket tekniska prylar i undervisningen eftersom jag inte har sett teknikbegreppet så omfattande.
Referenser
Ginner, T. & Mattsson, G. (red.) (1996). Teknik i skolan. Lund: Studentlitteratur.
Lärarförbundet. (2006). Lärarens handbok. Solna: Lärarförbundet.
Datorn är ett tekniskt hjälpmedel som används på både förskolan och skolan. I förskolan används den främst till att spela olika spel på, detta menar jag utvecklar barns kunskaper då det finns väl utvecklade spel som stimulerar matematik-, språk-, läs- och skrivutvecklingen. I skolan använder eleverna främst datorerna till att skriva på och göra övningar eller spela spel som stimulerar läs- och skrivutvecklingen. När eleverna gör övningar och spelar spel använder de hörlurar, jag ser det som ett bra hjälpmedel för då störs inte de andra i klassrummet av exempelvis de muntliga instruktioner som dataprogammet ger. Jag har dock inte sett att Internet används av eleverna än men troligtvis är det bara en tidsfråga innan de kommer att nyttja det. Internet ser jag som ett betydelsefullt hjälpmedel i undervisningen då det går att hämta information och finna fakta om det mesta, fast det vill till att läraren upplyser vilka sidor som är tillförlitliga. Eleverna använder också datorn för att skriva ut text och bilder på, därmed är skrivaren en teknisk pryl som eleverna nyttjar i sin skolvardag. Ju äldre eleverna blir desto mer behöver de använda både dator och skrivare eftersom det oftast är ett krav nuförtiden att arbeten ska vara dataskrivna istället för handskrivna. Min åsikt är att det är bra att barn kommer i kontakt och får bekanta sig med datortekniken redan på förskolan eftersom vi lever i ett IT-samhälle där det i stort sett är nödvändigt att kunna hantera dator med tillhörande prylar. Ett problem enligt Ginner och Mattsson (1996) är dock att lärare känner obehag med datortekniken då eleverna behärskar den bättre. Jag menar att datorn och skrivaren även är viktiga redskap för pedagogerna/läraren på mina fältstudieplatser då de skapar material som används i lekar, samlingar samt i undervisningen.
Lamineringsapparat finns på både förskolan och skolan, den nyttjas också flitigt framförallt av pedagogerna i förskolan som laminerar mycket av det material de använder sig av i verksamheten men även sådant som barnen har skapat för att det ska tåla mer. CD-spelare, TV-apparat, dvd och kopiator finns också på båda ställena, jag menar att det sistnämnda är viktigt för undervisningen då det exempelvis ger läraren möjlighet att ge eleverna andra övningar än de som de har i sina böcker. Även TV och dvd ser jag som användbara tekniska hjälpmedel då det finns många program och filmer där handlingen syftar till att skapa lärande stunder för barnen/eleverna. Andra tekniska prylar som finns i skolan är projektor och overheadapparat, dessa ser jag som väldigt användbara eftersom det ger läraren möjlighet att ha genomgångar och introduktioner i helklass så alla kan se. Ytterligare en teknisk sak som jag har sett brukas i både förskolan och skolan är anslagstavlan.
Jag argumenterar för att alla leksaker på förskolan har någon form av teknik i sig, till exempel pussel, spel, lego, klossar, tågbana, strykbräda, dockvagn, bilar, mobiltelefon, kamera, hinkar, spadar, krattor och cyklar. Även annat material som de nyttjar innehåller teknik, så som pennor, suddgummi, penslar, kritor, saxar, limpistol och pärlor. Ovannämnda material menar jag hjälper barnen att uppnå ett av strävansmålen i Läroplanen för förskolan, Lpfö 98, i Lärarförbundet (2006), då den lyfter att barnen ska utveckla sin förmåga att bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika material och tekniker. Miljön på förskolan är också anpassad till barnen eftersom det finns bord och stolar i lekrum som lämpar sig till deras storlek och tamburen är anpassad genom att klädhängarna är uppsatta i barnens räckhöjd.
I skolan finns det bänkar och ställbara stolar, vilket gör att eleverna kan få en bra sittställning vid undervisningen. Vid datorerna finns det kontorsstolar som går att hissa upp och ner, vilket bidrar till att långa som korta elever kan få en skön arbetsställning där. Blädderblocket och även whiteboardtavlan i klassrummet med tillhörande pennor anser jag är bra hjälpmedel i undervisningen, tavlan har en magnetisk förmåga och det finns en magnetlinjal som kan sättas fast på den. I skolan används också pennor, suddgummin, papper, saxar, linjaler, elektrisk pennvässare, vattenfärger, pärmar, tejp med hållare, hålslagare, häftapparat, jordglob fastsatt på en hållare som kan snurra, kulramar, böcker, klocka med mera. I klassrummet finns en gitarr som läraren använder i undervisningen. Många av de här uppräknade sakerna ser jag som viktiga tekniska ting i skolvardagen, men tidigare har jag inte reflekterat över att det används så mycket tekniska prylar i undervisningen eftersom jag inte har sett teknikbegreppet så omfattande.
Referenser
Ginner, T. & Mattsson, G. (red.) (1996). Teknik i skolan. Lund: Studentlitteratur.
Lärarförbundet. (2006). Lärarens handbok. Solna: Lärarförbundet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar