Boktips och experiment

Jag har hittat en bok som kan användas i undervisningen för yngre elever eller läsas för de äldre barnen i förskolan. Boken är skriven av Zetterlund-Persson (2005) och heter Vatten, Guttas resa mellan himmel och hav. Den handlar om vattendroppen Gutta och hans resa genom vattnets kretslopp som beskrivs på ett enkelt och pedagogiskt sätt, bland annat framställs samspelet mellan havet, atmosfären och avrinningen från land. Jag tycker boken är bra uppbyggd då den är som en berättelse med bilder, men på varje sida finns det också en text som förklarar olika ord som vattnets kretslopp, moln, snö, is, bräckt vatten och strömmar genom att det står vad det är samt hur det bildas. Vill man lyfta orden som pedagog/lärare kan man genom att läsa faktatexten ge en förklaring på barnens/elevernas nivå.

Jag har även funnit ett experiment som kan användas för att visa vattnets kretslopp, experimentet är beskrivet i Burton och Taylor (1999). Författarna menar att man med hjälp av en skål kan visa hur regnvatten kan bildas ur salt havsvatten. Följande material behövs vid experimentet: en skål i glas som är djup, ugnsfast och cirka 25 centimeter bred, ett glas, plastfolie, en matsked salt och några droppar blå eller grön karamellfärg. Burton och Taylor skriver att man först ska hälla i hett vatten i skålen, det ska vara så pass mycket så att glaset kan stå i skålen utan att flyta upp. För att det ska se ut som en ö omgiven av hav ska glaset ställas mitt i skålen och i vattnet runt om röres salt och lite karamellfärg i. När det är gjort är det dags att sätta på plastfolie på skålen så att den blir tät men man behöver pressa ut lite luft och det görs genom att man försiktigt trycker på folien samtidigt som folien lyfts upp lite på ett ställe så att luften kan släppas ut. På så vis får folien formen som en tallrik, det ska föreställa ett stort moln över ön. Sedan är det bara att vänta för vattnet börjar nu förångas ur det varma ”havet” och när vattenångan når plastfolien bildas små droppar då den kondenseras eftersom plastfolien är kall. De små dropparna förenas och bildar större som sedan faller ner som regn på ”ön”. Om man vill kan man hälla lite kallt vatten på plastfolien när regnet droppar jämnt för då bildas vattendropparna snabbare. Ännu en sak som kan göras är att smaka på vattnet i glaset för att känna att det inte är salt och man ser också att detta vatten inte är färgat.

Jag provade själv att göra experimentet genom att ställa i ett glas i en glasskål innan jag hällde i kokande vatten, grön karamellfärg och salt. Jag satte på plastfolie över och sedan tog det en liten stund innan kondensen visade sig i form av små vattendroppar på undersidan av plastfolien. Dropparna föll ner och det blev vatten i glaset, detta var färglöst och det smakade inte salt. Burton och Taylor (1999) beskrev att man kunde ta lite kallt vatten på plasten för att det skulle gå fortare, jag lade på några isbitar istället vilket också resulterade i att vattendropparna bildades snabbare. På bilden ses skålen med det gröna och salta vattnet, mitt i står glaset som ska föreställa ön men det syns dock inte så bra. Jag tycker det var ett roligt experiment och jag menar att barnen kan bli fascinerade när det inte blir grönt vatten i glaset och inte heller smakar salt.

Ytterligare en sak som jag tänker att man som lärare kan göra med elever är att gå ut och titta på vattendroppar som hänger ner från buskar och träd. Burton och Taylor (1999) lyfter fram att regndroppar fungerar som prismor och glänser därmed i regnbågens alla färger när solen skiner. Vilken färg som ses beror på vinkeln mellan solen, regndroppen och dig eftersom regndropparna delar upp färgerna så att de strålar ut i olika vinklar. Genom att titta på regndroppar kan eleverna också få se att droppen fungerar som en lins för om man tittar in i droppen kan man se en jätteliten uppochnervänd bild av det som finns bakom droppen.

Referenser
Burton, J. & Taylor, K. (1999). Regn. Malmö: Gleerups Förlag.
Zetterlund-Persson, I. (2005). Vatten, Guttas resa mellan himmel och hav. Speak Marketing.

Utvärdering

Jag har nu varit ute och utvärderat vad barnen (3-6 år) och eleverna (åk 1) kommer ihåg från lärandetillfället som genomfördes om fenomenet flyta – sjunka för cirka en vecka sedan. Utvärderingen gjorde jag i skolan med hjälp den Concept cartoon som vi i basgruppen gjort.

Min förhoppning var givetvis att eleverna skulle kommer ihåg hur man kan förklara varför vissa saker flyter och vissa sjunker samt att de kan redogöra för sina tankar. Utvärderingen genomfördes i grupp (4st) och inleddes med frågan om de överhuvudtaget kom ihåg vad vi pratade om och gjorde när jag var där senast. Diskussionen kom genast igång och svaret blev entydigt; ”vi pratade om saker som flyter och sjunker och varför det är så”.Eleverna använder sig av pusselbitsmodellen som vi redogjort för tidigare i bloggen. För er som missat den redogörelsen så beskrev jag föremålens uppbyggnad genom att benämna molekylerna som pusselbitar och illustrerade dessa pusselbitar med fingrarna. Eleverna redogör även för att dessa pusselbitar väger olika mycket. När de beskriver vilka föremål som flyter så säger de att pusselbitarna sitter långt ifrån varandra och i mellan pusselbitarna är det luft samt att pusselbitarna inte väger så mycket så att vattnet orkar lyfta upp föremålet så att det kan ligga på vattenytan. När ett föremål sjunker beskriver eleverna det som att pusselbitarna sitter tätt intill varandra och väger mer så att vattnet inte orkar lyfta upp det. Jag kan i och med diskussionerna se att barnen uppnått de konkreta mål vi satt upp som är:
• Kunna föra ett resonemang utifrån sina teorier.
• Känna till att ett föremåls sammansättning och form har betydelse för dess flytförmåga.

I förskolan ser de konkreta målen lite annorlunda ut;
• Våga ge uttryck för sina tankar gällande fenomenet.
• Kunna innebörden av begreppen flyta och sjunka.
Jag utvärderade lärandetillfället efter cirka en vecka med en barngrupp på 4 st barn och genom diskussion med barnen kan jag konstatera att barnen tagit till sig vad flyta och sjunka är samt att de ger uttryck för de tankar de har kring fenomenet. Vid lärande tillfället förklarade jag varför vissa saker flyter och vissa sjunker precis som jag gjort i skolan och imponerande nog så kunde även förskolebarnen redogöra för föremålets uppbyggnad och varför det då flyter eller sjunker nu i efterhand. Förskolebarnen liksom eleverna använder vår förenklade pusselbitsmodell.

Lite mer om vattenkraft

Söderberg i Lothigius (1995) skriver att den svenska vattenkraften började byggas i slutet av 1880-talet. Han lyfter också fram att ett vattenkraftverk har en livslängd på 50-70 år, anläggningskostnaden är hög men driftkostnaderna är låga, därmed är kraftverken olönsamma i början. Ett litet kraftverk på 250 kW producerar 1 000 000 kWh/år, för motsvarande produktion i fossila anläggningar skulle 700 000 kilo koldioxid, 700 kilo svavel och 1200 kilo kväveoxider släppas ut i naturen. Dock har vattenkraften också skadlig effekt på naturen som Tanja nämnde i sitt inlägg Vatten – teknik (19 februari 2010). Holm (2000) redogör att dammarna förstör för det biologiska livet i vattendragen, dammarna har även orsakat att renarnas betesområden har blivit översvämmade. Enligt Svensson i Lothigius (1995) är Sverige ett land som har goda förutsättningar för vattenkraftverk då det ligger i ett ganska nederbördsrikt område med liten avdunstning vilket medför att avrinningen är bland de högsta i världen. Spade (1999) tydliggör att de flesta vattenkraftverken i Sverige ligger i de norrländska och mellansvenska älvarnas övre delar, Stensjöns kraftverk har vår största utbyggda fallhöjd på 313 meter.

Jag har lyft att det finns både för- och nackdelar med vattenkraftverk, visst är det positivt att det inte släpper ut några skadliga ämnen i atmosfären eller skapar något avfall men jag är rädd för att förstörelsen för det biologiska livet i vattendragen kan få förödande effekter. Allting hänger ju faktiskt ihop, utrotas en djur- eller växtart kan det bidra till att fler tar skada då de som lever av den utrotade arten också kan dö ut eller så skapas obalans då en djurart konsumerar något annat istället vilket gör att födotillgången för en annan art kan minska osv. Därmed anser jag att det är bra att riksdagen, enligt Holm (2000) har beslutat att man inte ska bygga vattenkraftverk i de fyra stora älvarna Vindelälven, Torne älv, Pite älv och Kalix älv.

Referenser
Holm, F. (2000). Miljöboken. Stockholm: Allde och Skytt.

Lothigius, J. (Red). (1995). Kilowatten, fakta i energifrågan. Naturia Förlag.

Spade, B. (1999). De svenska vattenkraftverken – teknik under hundra år. Stockholm: Riksantikvarieämbetet och Kraftverksföreningen.

Boktips!

Mellgrens (2003) bok Se havet! Blött och blandat från vågsvall till avgrundsdjup är en bok som jag anser kan läsas för äldre förskolebarn samt för elever. Den tar bland annat upp, genom en berättelse, vilka de sju haven är, att det finns strömmar, hur haven kan ändra färg, tsunamivågor och hur Östersjön fungerar, men även livet i havet skildras. Det förekommer många vackra foton på hav, växter och djur, samtidigt innehåller den också tecknade bilder och kartor. I boken beskrivs ett experiment som jag tycker att man som pedagog/lärare kan göra med barnen/eleverna, det går ut på att se att vattnet utvidgas när det fryser till is. Vid utförandet fyller man en petflaska och med varmt vatten från kranen, det är viktigt att det inte finns någon luftbubbla i flaskan. Sedan mäter man med ett måttband hur tjock flaskan är mitt på innan den ställs in i kylskåpet. När vattnet har svalnat mäts omfånget på mitten igen, eventuellt går det att se att den har dragit ihop sig lite. Därefter läggs flaskan in i frysen, när allt vatten har frusit till is tas den ut, då syns det tydligt att isen har utvidgats jämfört med det flytande vattnet genom att flaskan har blivit bullig. Mäter man med måttbandet fås också bevis på utvidgandet.

Referens
Mellgren, E. (2003). Se havet! Blött och blandat från vågsvall till avgrundsdjup. Stockholm: Natur och Kultur.

Vågor

Enligt Whipple (1985) bestäms en vågs höjd av vindens hastighet, den sträcka vinden har rört sig över vattenytan och vindens varaktighet. McMillan och Musick (2007) skriver att havsytan är lugn, utan vågor, när det inte är någon vind. När vinden blåser med en hastighet på 20-28 km/h (frisk bris) bildas en del små vågor som kan ha vitskummande toppar. Vid hård kuling då vinden har en hastighet på 62-74 km/h bildas det höga och långa vågor där vågkammarna bryts till skum. När vindhastigheten är 117 km/h (orkan) är vågorna mer än 14 meter höga och luften är full av skum och vattenstänk. Författarna lyfter fram att genomsnittsvågen är 2 meter hög och den största stormvågen är 31 meter hög. McMillan och Musick uppger att vinden lämnar energi när den blåser över havsytan och det är det som gör att vågor kan bildas. Vattnet i en våg rör sig uppåt, framåt, nedåt och bakåt och ju närmare land vågorna kommer desto mer saktar de in eftersom vattnet blir grundare vilket gör att friktionen mot havsbotten fungerar som en broms.

Vidare uppger McMillan och Musick (2007) att vågor också kan uppkomma vid jordbävningar, jordskred och vulkanutbrott, då kallas det för tsunami och den största tsunamivågen var 524 meter hög. Mellgren (2003) tydliggör att en tsunami bildas när jordbävningen eller vulkanutbrottet förekommer långt ute till havs där vattnet är djupt. Det gör att ofantliga mängder vatten sätts i rörelse och det färdas flera hundra mil genom vattnet i samma hastighet som en jumbojet flyger. Vågen syns dock knappt ute till havs då vattenytan endast höjer sig någon centimeter, men när vattendjupet blir mindre närmare land reser sig vågen och bryts vilket gör att det bidas en enorm våg.

Enligt Nationalencyklopedin (2010) är tidvattnet (flod och ebb) i haven långa vågor, när vattnet kommer in mot land kallas det flod och när det drar sig undan ebb. Tidvattnet beror på månens och solens dragningskraft, McMillan och Musick (2007) förklarar att tidvattnet stiger och sjunker när jorden snurrar runt sin axel. Mellgren (2003) klargör att det är högvatten två gånger samt lågvatten två gånger per dygn. Författaren försöker också ge en förenklad förklaring hur det fungerar, han menar att månen drar till sig havets vatten. Då månens dragningskraft når ända till jorden får det havsvattnet att bukta ut som en stor bula på den sidan som är närmast månen och när jorden snurrar runt rör sig högvattensbulan runt jorden. Där bulan drar fram blir det därför flod. Mellgren uttrycker att det dessutom blir en bula på andra sidan jorden vilket beror på att vattnet trycks ut av centrifugalkraften när jorden och månen rör sig runt varandra eftersom kraften bildas när något rör sig i en cirkel. Därmed blir det flod och ebb två gånger per dygn. Författaren redogör att vattennivåskillnaden kan vara flera meter på en del ställen men vid Sveriges kuster är tidvattnet endast någon decimeter som mest. Whipple (1985) beskriver att tidvattnet har varierad styrka beroende på hur jorden, månen och solen förhåller sig till varandra. Högvattenståndet har därmed fått olika namn, i nipfloden är tidvattenhöjden liten och i springfloden når vattenståndsvariationerna sitt maximum.

Referenser
McMillan, B. & Musick, J. A. (2007). Haven. Stockholm: Bonnier Carlsen Bokförlag.

Mellgren, E. (2003). Se havet! Blött och blandat från vågsvall till avgrundsdjup. Stockholm: Natur och Kultur.

Nationalencyklopedin. (2010). Tillgänglig på Internet: www.ne.se. [hämtades 100314].

Whipple, A. B. C. (1985). Världshaven. Amsterdam: Time-Life Books.

Teknik i skola och förskola

Under mina fältstudier i förskola och skola har jag iakttaget och reflekterat över en del av all den teknik som omger dessa verksamheter. Det första jag relaterar till teknik som fanns på både förskola och skola är datorer. Jag ser stora fördelar med att låta barn och elever få tid till att arbeta med meningsfulla spel och uppgifter med hjälp av datorer. Vårt samhälle blir allt mer datoriserat och jag anser att vi bör ge barn och elever möjlighet att skaffa sig förkunskaper inom data utifrån eget intresse för att det kan komma att gynna dem då de senare ska ut i samhället.

På förskolan har de leksaker och föremål som alla går att härleda till teknik, det kan vara saker som lego, järnväg, dockvagnar, bilar, magnetstavar och pärlor. I förskoleverksamheten, men även i skolan, använder de sig flitigt av bland annat pennor, kritor, papper, radergummi, pennvässare, häftapparat, hålslagare och sax. Det är svårt att tänka sig en förskola eller skola utan dessa självklara tekniska små hjälpmedel, men utan dem skulle verksamheten inte se ut som den gör idag. Hur skulle elever kunna lära sig läsa och skriva utan papper och pennor? Kanske som på de gamla grekernas tid då eleverna fick öva sig på att skriva med en pinne i sanden.

I skolan använder de sig av mycket tekniska hjälpmedel som bland annat projektor, overheadapparat, whiteboardtavla med pennor, laminator och kopiator. Samtliga av dessa underlättar och ger möjlighet till en varierad undervisning som i sin tur ger möjlighet till mer lärande. Det jag upplever att de använder mest av dessa är overheadapparat då de visar bilder på tavlan vid till exempel genomgång av uppgifter och kopiator då de kopierar arbetsblad till eleverna. TV och DVD har jag sett i både förskola och skola och den används både till nöje och nytta då barnen och eleverna får se filmer och dokumentärer. CD-spelare är ytterligare ett tekniskt hjälpmedel som de använder på förskola och skola, med hjälp av den kan de när som helst få tillgång till musik eller sagor.

Tekniken runt omkring oss i samhället är något vi är vana att använda oss av och ser som självklart, det är knappt man ser det som just tekniska hjälpmedel. Då jag utifrån denna uppgift reflekterat över tekniken på förskola och skola inser jag att utan teknik skulle vi inte ha något av det material vi omger oss med. Ginner och Mattsson (1996) menar att det är viktigt att unga människor får en teknisk allmänbildning och en förmåga att analysera samt värdera ny teknik för att de nu och i framtiden ska kunna delta och ta ansvar i beslut inom politik- och näringslivssammanhang. Detta är något även jag ser som viktigt och anser att elever bör få möjlighet till genom skolans undervisning. Ett steg mot just detta finns även som mål att uppnå i grundskolan (Utbildningsdepartementet 1998);

Skolan ansvarar för att varje elev efter genomgången grundskola

· Känner till och förstår grundläggande begrepp och sammanhang inom de […] tekniska […] kunskapsområdena.

I

Referenser;

Ginner, T. & Mattsson, G. (1996). Teknik i skolan. Lund: Studentlitteratur.

Utbildningsdepartementet. (1998). Läroplan för obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet. Stockholm: Fritzes.

Teknik i skolans och förskolans miljö

Ginner och Mattsson (1996) ger följande definition av teknik: ”Teknik är allt det människan sätter mellan sig själv och sin omgivning för att uppfylla olika behov samt de kunskaper och färdigheter hon utvecklar och förvaltar i denna problemlösande process” (s. 22). Med detta i tanken kan jag se att tekniken egentligen finns överallt runt omkring oss och då även i förskolan och skolan. Den spelar även en viktig roll för förutsättningen att lära i förskola och skola. På min fältstudieplats i skolan använder man sig exempelvis relativt mycket av datorer i undervisningen, vilket ger många ytterligare möjligheter till lärande. Annan teknik som jag har hittat i skolan är bland annat TV, video, projektor och overheadapparat. Även dessa kan vara till stor hjälp i undervisningen, bland annat när läraren ska ha en gemensam genomgång eller introducera något för eleverna nytt lärandeobjekt.

.

En annan form av teknik som förekommer i skolan är whiteboardtavlan med tillhörande pennor. Denna är ett viktigt redskap när det gäller att förmedla något till många elever på en och samma gång, vilket kan vara bra vid vissa tillfällen, och det är samtidigt lätt att sudda ut och skriva nytt till skillnad från om man skriver på papper eller använder något annat material.

.

Ytterligare ett viktigt tekniskt föremål i klassrummet är elevernas stolar som är höj – och sänkbara både i sitsen och i fotstödet. Denna teknik kan jag se bidrar till en förbättrad arbetsmiljö för eleverna, då det är viktigt att de sitter bekvämt och på ett bra sätt när de arbetar för att bland annat kunna behålla koncentrationen. Även i förskolan där jag genomför mina fältstudier har man möbler anpassade efter barnen. I byggrummet har de exempelvis ett väldigt lågt bord där barnen kan sitta på golvet och ha sitt lego eller klossar på bordet och på så sätt sitta på ett bättre sätt när de bygger, vilket jag upplever som väldigt bra. En annan viktig form av teknik i skolans och förskolans miljö är belysning. Detta för att ljuset är betydelsefullt för att kunna ägna sig åt olika lärande aktiviteter.

.

I förskolan och skolan kan jag se att man dagligen använder teknik i form av pennor, papper, kritor, saxar, pennvässare etc. Dessa anser jag spelar en stor roll i verksamheten både i förskolan och i skolan. I förskolan finns det även en mängd annat material som jag anser vara teknik, exempelvis cyklar, hinkar, spadar, lego och klossar. Dessa har barnen i leken möjlighet att undersöka och lära sig hantera.

.

Både för barnen/eleverna och pedagogerna anser jag att det gäller att kunna hantera tekniken för att den ska vara till så stor glädje och nytta som möjligt. Ginner och Mattsson (1996) menar exempelvis att skolan har en viktig uppgift i vårt högteknologiska samhälle när det gäller att låta eleverna tidigt bli bekanta med tekniken genom att de får lära sig hur tekniken fungerar. Detta instämmer jag i och jag ser även att det är viktigt att pedagogerna kan hantera tekniken för att kunna använda den som en resurs i verksamheten och på detta sätt få en mer varierad undervisning. Jag anser att verksamheten och undervisningen i förskolan och skolan utan all denna teknik skulle se ut på ett helt annat sätt än den gör idag.

Referens

Ginner, T. & Mattsson, G. (red.) (1996). Teknik i skolan. Lund: Studentlitteratur.

Tankar efter handledningen den 25 mars

På handledningen diskuterade vi de frågor som vi skrivit inför handledningen (se inlägget Tankar inför handledningen den 25 mars). Vi fick konkreta förslag på hur vi kan gå tillväga vid användningen av concept cartoonen vid utvärderingen samt tips om hur vi kan lägga upp arbetet inför det kommande redovisningstillfället. Vi kom fram till att det är bra att göra en sammanfattning om det vi skrivit på bloggen för att vi ska kunna svara och redogöra för de frågor som kommer att behandlas vid redovisningstillfället, därmed ser vi om vi har fått med de olika områdena; liv, energi, materia och teknik.

Efter handledningstillfället bestämde vi att vi ska genomföra utvärderingarna av momentet Flyta - sjunka i grupp, både i förskolan och skolan, då vi ser fler fördelar att göra utvärderingen gruppvis än enskilt.

Tankar inför handledningen den 25 mars

Efter att vi nu har börjat genomföra våra lektioner och samlingar i skola och förskola funderar vi på hur vi på bästa sätt ska använda vår Concept Cartoon vid utvärderingen.

Detta är några av de frågor vi funderar kring;

Är det bäst att intervjua eleverna enskilt eller i grupp? Vi tänker oss att enskilt är bra eftersom man då tydligt kan få fram vad var och en lärt sig, medan i grupp kan det bli mer givande diskussioner där eleverna kan ta del av varandras lärande.

Hur utgår man från vår Concept Cartoon för att inte leda in eleverna på det som är felaktigt i denna?

I förskolan tänker vi att man kan utvärdera genom att utgå från själva samlingen och att det kan vara bäst i grupp, men att det då samtidigt kan bli svårt att se varje enskilt barns lärande.

Vi har även några funderingar om redovisningstillfället som vi skulle vilja ha förtydligade, till exempel vad som menas med fördjupning av ämnesteoretisk som didaktisk kunskap.

Vattenrening

Mikrobiologiska reningsmetoder

Jag har redan berört mikrobiologiska reningsmetoder men nu kommer ytterligare en lite fördjupning. Berghult och Elfström Broo (2004) menar att den mikrobiologiska nedbrytningen är en betydelsefull process i naturens egna kretslopp och är mycket känslig eftersom mikroorganismer har speciella levnadsvillkor. Metoden är framförallt viktig för att kunna bryta ner organiskt material vid avloppsreningsverk men även vid rening av industrivatten och i vissa fall av dricksvattenberedning. Metoden används även för att minska kväve- och fosforföreningarnas existens i vattnet. Eftersom den mikrobiologiska reningsmetoden är känslig så krävs noggrannhet och varsamhet när det gäller temperatur, tillskott av näring, syre och recirkulation av slam för att hålla igång den mikrobiologiska aktiviteten vid ett avloppsreningsverk. För att få bort kväveföreningarna från avloppsvattnet menar Berghult och Elfström Broo (2004) att man omvandlar kvävet till nitratjoner och därefter reduceras kvävet till kvävgas. Berghult och Elfström Broo (2004) skriver vidare att det går att rena dagvatten och måttligt förorenat industrivatten i så kallad våtmark. I våtmarken bryter mikroorganismerna ner organiskt material i en process som liknar naturens egna när den renar vatten. Det fiffiga med denna metod är att den nästa är underhållsfri. Reningsprocessen går till så att vattnet först kommer till en sedimenteringsdamm som följs av en grund damm för organisk nedbrytning och nitrifikation. Enligt nationalencyklopedin (2010) sker nitrifikation främst i mark och vatten med god syretillförsel. Processen överför kväve från en svårrörlig jon, ammonium, till en mycket lättrörlig jon, nitrat. Berghult och Elfström Broo (2004) beskriver till sist att vattnet leds ner i en djupare damm där denitrifikationen sedan sker. Enligt nationalencyklopedin (2010) är denitrifikation en organisk process där nitrat omvandlas till kvävgas för att minska utsläppen av nitrat i sjöar och hav.

Referenser

Berghult, B. & Elfström Broo, A. (2004). Vattnets kemi- för människan och miljön. Stockholm: Liber

Nationalencyklopedin. (2010). Tillgänglig på Internet: http://www.ne.se/. [hämtades 103222].

Vattenrening

Kemiska reningsmetoder

Luftning
Enligt Berghult och Elfström Broo (2004) finns det fem olika tillämpningar inom vattenrening där luftning används.

1.för att höja vattnets syrehalt.
2.för att få bort illaluktande eller skadliga gaser som exempelvis svavelväte, metan och radon från vattnet.
3.för att få bort överskott av koldioxid i vattnet.
4.för att avlägsna järn och mangan.
5.för att tillsätta syre för mikrobiologisk behandling.

Flockning
Berghult och Elfström Broo (2004) jämför flockbildning med när man ska göra sås och det misslycka, såsen skär sig, då bildas lätta partiklar som drar åt sig övriga partiklar i vattnet och lämnar kvar något som inte liknar en sås. Som reningsmetod utnyttjar ofta svårlösliga hydroxiders omfångsrika karaktär vid användning flockning. Hydroxidfällningar slås ihop sig till stora aggregat och bildar en polymerstruktur. I grundvattenbildningar är det järn- och aluminiumhydroxid som står för flickbildningen och det är dessa föreningar som är de vanligaste vid flockningsprocesser i samhällets reningssystem. Även vid avloppsreningsverk används flockningsprocessen främst för att avlägsna fosfat. Därför består flockarna i detta fall av fosfat- och hydroxidföreningar.

Hur skiljs då flockarna från vattnet? Enligt Berghult och Elfström Broo (2004) så skiljs de flockar antingen genom sedimentation, flotation eller så överförs vattnet direkt till filter tillsammans med förringarna som är bundna i det.

Kemisk fällning
Enligt Berghult och Elfström Broo (2004) så sker upplösning och utfällning av kemiska föreningar om vart annat i grundvattenbildningar så att vattnet slutligen har en bra sammansättning. För att göra avskiljningen enklare så justerar man vattnets sammansättning och tillsätter lämpliga fällningskemikalier och därmed förbättras och förenklas den efterföljande flockningsprocessen.

Oxidation
Det första jag tänker på när jag hör ordet oxidering tänker jag på rost men Berghult och Elfström Broo (2004) redogör för att oxidation även en slags vattenreningsprocess och i naturen har syre stor betydelse som oxidationsmedel. När det gäller kemiska och mikrobiologiska processer som använder syre, bryter de ner dött material och förvandlar det till användbara byggstenar i naturens eviga kretslopp. Oxidation är en kontrollerad process inom vattenrening som går ut på att ta bort järn och mangan, bryta ner organiskt material samt användas som desinfektionsmedel.


Referenser

Berghult, B. & Elfström Broo, A. (2004). Vattnets kemi- för människan och miljön. Stockholm: Liber

Vatten - liv

Enligt Ekstig (2002) har vattnet en avgörande betydelse för livets utveckling på jorden därför att livet sannolikt uppstod just i vatten. Backlund, Lundegård och Viklund (2007) menar att ett av de stora utvecklingsstegen för djur och växter var att övergå från att leva i vatten till att leva på land. Andréasson, Bondesson, Gedda, Johansson och Zachrisson (2007) skriver att det var för cirka 450 miljoner år sedan de första ryggradslösa djuren uppträdde så som fiskar. De första landdjuren, groddjur, utvecklades för cirka 400 miljoner år sedan samtidigt som växter och träd började växa på land. Andréasson et al. (2007) påvisar att människan för cirka fem till sju miljoner år sedan började utvecklas från en population svanslösa apor som för cirka 195 000 år sedan utvecklats vidare till en ny art, den samma vi tillhör Homo sapiens.

Backlund et al. (2007) belyser att vi människor lever på vattenkretsloppets villkor. Vi är beroende av vatten genom att människan lever sina första nio månader i vatten och består dessutom till två tredjedelar av vatten. FASS (2008-06-19) skriver att av kroppens vatten finns två tredjedelar inne i cellerna och en tredjedel utanför. Enligt Andréasson et al. (2007) består kroppen av 100 000 miljarder celler, cellerna samarbetar med organen i kroppen för att kroppen ska kunna fungera. Varje liten cell är beroende av vatten, syre och näring. Syret kommer från luften vi andas, vatten och näring från det vi äter och dricker. Det är sedan via blodet som syret hämtas från lungorna, näring och vatten från magen och tarmarna för att lämnas av till cellerna. Avfall som bildas när cellerna använt vattnet, syret och näringen transporterar blodet till lungorna och urinorganen. Blodet består i sin tur av blodkroppar och vatten.

Enligt Backlund et al. (2007) saknar drygt 1 miljard människor tillgång till rent vatten. Jordens vattenresurser är stora, dock är det bara cirka en procent av vattnet som är sötvatten i flytande form och som kan utnyttjas till dricksvatten. Detta vatten skulle gott och väl räcka åt hela jordens befolkning om det var rent och jämt fördelat över jordklotet, men vattnet är ojämnt fördelat och var femte människa har till följd av det inte tillgång till rent vatten. Kroppen omsätter cirka två till tre liter vatten per dag och utöver det behöver varje person cirka 50 liter vatten per dag till tvätt, hygien och hushåll. Världshälsoorganisationen, WHO, rekommenderar 80 liter i daglig förbrukning per person, vi i Sverige förbrukar cirka 180 liter vatten per person och dag. Den största förbrukaren av vatten är ändå livsmedelsproduktionen och författarna framhåller att vi konsumenter bör fråga efter vattensnåla produkter för att påverka konsumtionen av vatten.

Referenser:

Andréasson, B, Bondesson, L, Gedda, S, Johansson, B och Zachrisson, I (2007) Biologi. Natur och Kultur: Stockholm

Backlund, P, Lundegård, I. och Viklund, G. (2007)Naturkunskap. Bonniers: Stockholm

Ekstig, B.(2002) Naturen, vetenskapen och lärandet. Lund: Studentlitteratur

FASS (2010-03-12) Din fantastiska kropp. (Elektronisk). Tillgängligt:< http://www.fass.se/LIF/lakarbok/lakemedelhalsa_artikel.jsp?articleID=18370 (2008-06-19)

Några tankar om genomförd aktivitet i förskolan

Jag har precis som Louise genomfört aktiviteten Flyta – sjunka på förskolan idag, det var lite annorlunda mot i skolan som jag har beskrivit i tidigare inlägg. Jag fann det mycket svårare att förklara varför vissa saker flyter/sjunker för barnen än för eleverna. När jag förklarade för barnen utgick jag ifrån samma förklaringsmodell som vid tillfället med eleverna (se Handledning 11 mars 2010), men dock inte lika ingående. Jag nöjde mig med att klargöra att ”pusselbitarna” väger olika mycket i skilda föremål samt om föremål sjunker så sitter ”pusselbitarna” tätt ihop medan de sitter långt ifrån varandra och har luft emellan sig om de flyter. Därmed tog jag inte upp att föremåls form har betydelse för flytförmågan samt att det beror på hur mycket vattnet som trängs undan väger.

Barngruppen bestod av sex barn i blandad ålder, den yngste hade inte fyllt tre än medan den äldste var fem år. Därmed skiljde sig barnens tidigare erfarenheter en hel del åt, intervjuerna som gjorts innan visade att vissa inte visste vad flyta och sjunka innebär medan andra förklarade att lätta saker flyter och tunga sjunker. Vid lärandetillfället började jag med att prata om innebörden av begreppen flyta och sjunka, jag förklarade på olika sätt och upprepade för att de som inte hade några förkunskaper skulle förstå. Därefter fick barnen ställa hypotes om saken som jag visade flyter eller sjunker innan de fick testa vad som hände med var sitt föremål i baljan med vatten. Barnen började med att ställa hypotes om pinnen och sedan stenen, därpå förklarade jag fenomenet flyta – sjunka. Jag använde mig av händerna där fingrarna föreställde ”pusselbitarna” för att visa hur dessa sitter i saker som flyter (se bild 1) respektive sjunker (se bild 2) eftersom det skulle bli konkret. Enligt planeringen skulle barnen egentligen fått hämta varsitt föremål samt ställt hypotes och testat, men jag märkte att barnen började tappa koncentrationen och fick ”myror i rumpan” så jag valde att runda av aktiviteten där istället. Samtliga barn nådde, trots det, upp till målen som var Våga ge uttryck för sina tankar gällande fenomenet samt Kunna innebörden av begreppen flyta och sjunka. Flera barn (även yngre) kunde också med hjälp av sina händer visa hur material som flyter är uppbyggt samt hur det som sjunker är konstruerat.

Både vid tillfället i skolan och idag observerade jag Louise när hon genomförde samma aktivitet och lektion. Jag tycker det har varit intressant att få observera för då uppmärksammar man saker som man inte ser när man själv genomför lärandetillfället, sedan har jag fått möjlighet att jämföra mitt lärandetillfälle med det som Louise hade. Det har också varit positivt att få respons på det jag har utfört då jag inte har reflekterat över en del saker som den som observerat mig lagt märke till. I och med att ett samtal har förts efteråt mellan observatören och mig har det bidragit till att jag har kunnat utvecklas i min roll som pedagog/lärare.


Bild 1 till vänster, Bild 2 till höger

Tankar kring genomförd aktivitet på förskolan

Fredag morgon var spännande, jag genomförde aktiviteten, flyta – sjunka, som vi i basgruppen planerat. Barngruppen som deltog vid lärandetillfället var åldersblandad och både flickor och pojkar deltog. Barnen var spända på vad som skulle hända och jag blev lite nervös eftersom jag insåg att jag behöver ha mer kunskap för att förklara begrepp och samband på barnens nivå än när jag genomförde samma aktivitet i årskurs ett. De konkreta mål vi satt upp för lärandetillfället var; våga ge uttryck för sina tankar gällande fenomenet samt kunna innebörden av begreppen flyta och sjunka. För att barnen skulle ha möjlighet att nå målen så ställde jag frågor till var och en av dem samt att alla fick ställa hypoteser kring föremålen som skulle läggas i vattenbadet. Jag förklarade även sambandet mellan föremålets uppbyggnad och dess flytförmåga genom att använda mig av ”pusselbitsförklaringen” som vi tagit upp i bloggen tidigare (Handledning 11 mars 2010). För att förtydliga ytterligare visade jag med fingrarna som antingen var tätt ihop eller längre isär så att det vara luft i mellan. Jag anser att alla barn nådde upp till målen, samtliga barn kunde förklara vad flyta och sjunka innebär, de uttryckte sina tankar samt resonerade kring varför saker flyter eller sjunker.

Några av barnen hade i intervjuerna tidigare nämnt saker som kunde flyta och sjunka och vissa kunde resonera kring att det beror på hur mycket föremålet väger och om det är luft i o.s.v. medan vissa inte visste vad flyta och sjunka innebär. En intressant iakttagelse från detta lärandetillfället var att vissa treåringar förstod sambanden bättre än vissa fyra-femåringar. Det handlar kanske inte så mycket om ålder utan mer om mognad och mottaglighet. En annan sak jag tycker vara intressant är att barnen själva, som förstått sambanden, använder den konkreta förklaringen med ”pusselbitar” och visar med fingrarna som jag gjort för att förklara hur föremålet som de lagt i vattnet är uppbyggt. Sammantaget är jag nöjd med genomförandet och jag anser att jag gav alla barn möjlighet att nå målen vi satt upp. En sista fundering jag har är om resultatet och diskussionerna hade sett annorlunda ut om man hade delat gruppen efter utvecklingsnivå eller ålder??

Vattenrening

Enligt Nordström (2005) gjorde indierna försökt till att rena vatten genom att filtrera det genom sans och grus redan innan Kristi födelse. Det gjordes sedan en rad misslyckade försök för att kunna rena vatten och på 1700-talet insåg man att det spreds sjukdomar med vattnet och fransmännen som var ledande inom vetenskapen byggde ett flertal filtreringsanliggningar samt att de skrev en bok om filtrering av vatten. Nordström (2005) skriver vidare att man i Paris på 1800-talet använde tvättsvamp, träkol och ull som filtreringsmaterial. 1850 utvecklade Darcy snabbsandfiltret som avskiljare av partiklar. Det var i början av 1800-talet som de flesta mer eller mindre lyckade filterringsanläggningarna byggdes i England och Skottland.

Nordström (2005) skriver att i Sverige öppnades det första vatten verket med långsamfiltrering i Stockholm 1861 och då beräknades en person göra av med 80 liter per dygn. Enligt Berghult och Elfström Broo (2004) är det lätt att tro att alla vattenreningsverk är uppbyggda i det närmaste likadant, de har i uppgift att rena vatten för samma ändamål, exempelvis dricksvatten eller avloppsvatten. Men reningsbehoven av vatten som ska renas skiljer sig på många sätt enligt Berghult och Elfström Broo (2004). Dels beror det på vattnets kvalitet innan rening och vilka krav som ställs på vattnet efter rening. Dessa utgångspunkter är viktiga att ta hänsyn till när man väljer reningsprocess så att vattnet inte går igenom onödigt många reningssteg eller steg som inte uppfyller kraven för det man avsett med det vatten man vill rena. Det finns tre olika reningssteg, fysikaliska, kemiska och mikrobiologiska, här följer nu en liten beskrivning på hur dessa reningssteg kan användas.

Fysikaliska reningsmetoder

Silning och filtrering

Berghult och Elfström Broo (2004) beskriver ett vardagsexempel då man kokar makaroner häller av kokvattnet innan servering. Det sker oftast genom att man häller blandningen av makaroner och vatten i ett durkslag så att vattnet kan avskiljas från makaronerna. Detta är ett typiskt exempel på en silningsprocess, en fysiks avskiljning, där det är hålens storlek som avgör vad som passerar och vad som avskiljs. När det gäller filtrering är grunderna de liknande som vid silning eftersom det är samma typ av fysik process, det är porernas storlek som avgör vad som passerar och vad som avskiljs. Författarna menar att det även förekommer andra typer av avskiljning vid praktisk filtrering.

Berghult och Elfström Broo (2004) skriver att denna process sker i naturen när vattnen passerar genom marken och ner till grundvattenmagasinen samtidigt som det sker en massa andra processer. Filtreringsprocesser är vanliga i samhällets reningssystem, det förekommer olika sorters filter som exempelvis snabbfilter där vattnet passerar på mindre än en halvtimme, och långsamfilter som processen tar 10 timmar eller mer. Det finns även ett filter som tar minst 14 dagar för vattnet att passera och den process kalls för konstgjord grundvattenbildning. Vattnet passerar då ett naturligt filtreringsmaterial som till exempel grusås som sedan pumpas ut i grundvattenbrunnar. Självklart finns det en rad andra filtreringssätt där vattnet passerar genom olika filter- eller silningsmaterial. Som filtreringsmaterial används vanligtvis sand, stenkol eller aktiverat kol samt olika typer av sildukar och material för kemisk behandling. Filtren kräver regelbunden rengöring för att fungera. Torv används som filtreringsmaterial vis lakvattenbehandling.

Berghult och Elfström Broo (2004) menar att filtrering genom sand och sildukar till största del innebär fysiks avskiljning, särskilt i kolfilter förekommer något som kallas adsorptionsprocesser. Här kan mycket små partiklar avskiljas genom att fästa i filtreringsmaterialet. När det gäller filtrering genom torv, som i övrigt är en relativt ny metod när det gäller rening av lakvatten, så är det i första hand adsorptionsprocesser som renar vattnet. Det sker även en sedimentation av större partiklar vilket innebär att faller till botten på grund av gravitationen vid vattenfiltreringen.

Membranteknik

Berghult och Elfström Broo (2004) skriver att membranfilterring är en speciell vattenfiltrering där vattnet passerar genom ett ”finporigt” silmaterial under tryck. I naturen finns en motsvarighet till denna filtrering och då heter det cellmembran och där kan enskilda molekyler avskiljas. Det finns tre olika typer av membranfiltrering där skillnaden är vilka partiklar som ska avskiljas, det finns ultrafiltrering, nanofiltrering och omvänd osmos.

· Ultrafiltrering används oftast när stora organiska molekyler eller mycket små partiklar ska avlägsnas från vattnet.

· Nanofiltrering används för att avlägsna naturligt organiskt material eller molekyler med hög laddning.

· Omvänd osmos kan avlägsna enskilda joner och små molekyler.

Berghult och Elfström Broo (2004) redogör för att det finns många olika sorters membran med olika egenskaper och användningsområde men alla har de en sak gemensamt, och det är att rena vatten. Vattnet delas upp i två ”fack” när det renas, filtrat, det är det rena vattnet och sedan finns det retentatet som innehåller en hög halt av det vi vill filtrerar bort. Ju finare membran som används vid reningen desto större tryck måste läggas på vattnet som ska passera.

Sedimentation

Berghult och Elfström Broo (2004) problematiserar att försöka blanda vatten och sand är meningslöst eftersom när man slutar röra så faller sanden till botten och ovanför sandhögen blir är vattnet helt klart. Processen kallas sedimentation och är haven, sjöarna och naturens viktigaste reningsprocesser på grund av sin enkelhet, författarna poängterar även att mindre partiklar än sand sedimenterar. Processen bygger på tyngdkraftens inverkan på partiklarna alltså måste partiklarna väga tillräckligt mycket för att kunna sjunka till sedimenteringsbassängens botten inom en viss tid. Det är möjligt att förkorta partiklarnas fall tid genom att snedställa skivor på bassängbotten samtidigt som man då minskar ytspänningen.

Flotation

Flotation är en fysikalisk reningsprocess som kan jämföras med processen som sker när man kokar saft. Berghult och Elfström Broo (2004) redogör för att skummningen av saften genomförs för att avskilja partiklar från vätskan så att den inte blir grumlig. Samma process sker i hav och sjöar då partiklarna är tillräckligt lätta för att avskiljas i med hjälp av vindens inverkan. Flotation handlar kort och gott om att partiklar flyter upp till ytan och kan där avskiljas från vattnet så att det blir rent.

Referenser

Berghult, B. & Elfström Broo, A. (2004). Vattnets kemi- för människan och miljön. Stockholm: Liber

Nordström, A. (2005). Drickvatten för hållbar utveckling. Lund: Studentlitteratur

Några tankar om genomförd lektion

Idag har jag genomfört lektionen Flyta – sjunka som vi i basgruppen tillsammans har planerat för elever i årskurs ett. Både eleverna och jag tyckte att det var roligt och samtliga nådde upp till målen som var kunna föra ett resonemang utifrån sina teorier och känna till att ett föremåls sammansättning och form har betydelse för dess flytförmåga. Innan var jag lite orolig för att eleverna skulle ha svårt att nå upp till det andra målet, men jag använde mig av förklaringen som vi skrivit om tidigare på bloggen (i Handledning 11 mars 2010) och det visade att den var på en nivå som eleverna kunde ta till sig. Dock lade jag till att ”pusselbitarna” väger olika beroende på vilket ämne det är, exempelvis att järnets ”pusselbitar” är tyngre än plastens. Ytterligare en sak som jag tydliggjorde var att föremålets form har betydelse, jag förklarade att den mängd vatten som ett föremål trycker undan måste väga mer än föremålet om saken ska flyta, väger vattnet som trycks undan mindre än föremålet så sjunker saken. När eleverna testade om sakerna flöt eller sjönk fick de förklara varför varje föremål flöt alternativt sjönk, detta argumenterar jag för är en bidragande orsak till att samtliga elever nådde det andra målet. När eleverna förklarade flytförmågan hos föremålen beskrev de både i ord samt visade hur pusselbitarna satt ihop med hjälp av sina händer där fingrarna föreställde pusselbitarna. Att de tog hjälp av händerna berodde antagligen på att jag tog hjälp av mina fingrar när jag förklarade fenomenet för dem. En annan intressant sak var att inget par lyckades att forma lerklumpen så att den flöt på första försöket då de gjorde dem platta och runda som en pannkaka eller som en platt orm. Men när de sedan fick försöka igen kom de på att de kunde forma leran som en skål så att den flöt.

Jag har även gjort intervjuer med eleverna, frågan som ställdes var Hur kommer det sig att vissa saker flyter och vissa saker sjunker? Svaren som jag fick när jag intervjuade dem för några veckor sedan skiljer sig från dem jag fick efter lektionen. Vid första tillfället uttryckte eleverna att de saker som är lätta flyter medan de som är tunga sjunker, någon nämnde även att luften i ett föremål har betydelse. Nu efter lektionen kunde samtliga intervjuade förklara att det beror på hur ”pusselbitarna” är placerade (om de har mycket luft mellan sig eller inte) och ifall materialet har tunga eller lätta ”pusselbitar”. De visste också att ett föremåls form har betydelse för dess flytförmåga.

Nedan följer våra (grupp 8a:s) planeringar för lärandetillfället i skolan och förskolan.

Planering för lärandetillfälle i skolan

Rubrik: Flyta - sjunka

Vem: Årskurs ett (halvklass).
Tid:

Övergripande mål
Utifrån läroplanen för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet (Utbildningsdepartementet, 1998).

Mål att sträva mot

• Att varje elev lär sig lyssna, diskutera, argumentera och använda sina kunskaper som redskap för att formulera och pröva antaganden och lösa problem.
  

Mål att uppnå

• Att varje elev efter genomgången grundskola känner till och förstår grundläggande begrepp och sammanhang inom de naturvetenskapliga […] kunskapsområdena.
  

Mål utifrån kursplanen för Naturorienterade ämnen
(Skolverket, 2006).
Mål som eleverna ska ha uppnått i slutet av det femte skolåret.

• Ha inblick i olika sätt att göra naturen begriplig, som å ena sidan det naturvetenskapliga med dess systematiska observationer, experiment och teorier […]
  

Konkreta mål

• Kunna föra ett resonemang utifrån sina teorier.
• Känna till att ett föremåls sammansättning och form har betydelse för dess flytförmåga.
  

Pedagogens mål

• Ge eleverna möjlighet att diskutera och pröva sina teorier.
• Ge eleverna möjlighet till grundläggande förståelse för fenomenen flyta – sjunka.
  

Material: Balja, vatten, sten, äpple, pinne, gem, plastflaska, mynt, legobit och tärning av plast, modellera, papper och pennor.

Genomförande

• Presentera lektionens innehåll.
• Fråga eleverna om de vet vad som menas med flyta och sjunka.
• Dela in eleverna i par.
• Presentera föremålen som eleverna sedan parvis får diskutera och skriva ner vad som händer när man sänker ner dem i vatten (flyter eller sjunker föremålen).
• Eleverna får parvis framföra vad de kommit fram till om ett föremål åt gången samtidigt som vi tillsammans testar föremålets flytförmåga i vatten.
• Under diskussionen redogör pedagogen för hur det kommer sig att vissa föremål flyter medan andra sjunker.
• Pedagogen frågar eleverna om de tror att en klump modellera flyter eller sjunker i vatten.
• Eleverna får sedan ett problem att lösa: Hur kan man få lerklumpen att flyta?
• Eleverna får parvis diskutera hur de kan lösa problemet för att sedan rita och skriva vad de kommit fram till.
• Varje par får en klump lera att forma utifrån deras hypotes.
• Ett par åt gången får gå fram och visa och förklara hur de tänkt när de utformat sin modell.
  Övriga par får gissa om de tror att den flyter eller sjunker i vatten.
• Eleverna får pröva modellen i baljan för att se om den flyter eller inte.
  

Utvärdering

• Tyckte eleverna att det var roligt?
• Kunde samtliga elever föra ett resonemang utifrån sina teorier?
• Känner samtliga elever till att ett föremåls sammansättning och form har betydelse för dess flytförmåga?
• Lyckades jag ge eleverna möjlighet att diskutera och pröva sina teorier?
• Lyckades jag ge eleverna möjlighet till grundläggande förståelse för fenomenen flyta och sjunka?
• Fanns det några vinnare/förlorare?
• Vad kunde jag ha gjort annorlunda?
• Är det något jag skulle behöva ändra på till nästa gång?

Planering för lärandetillfälle i förskolan

Rubrik: Varför flyter saker på vatten?
Vem: Grupp på cirka 5 stycken
När:

Övergripande mål
Enligt Läroplanen för förskolan, Lpfö 98, i Lärarförbundet (2006) ska förskolan sträva efter att varje barn ska:

• Utveckla sin förmåga att lyssna, berätta och ge uttryck för sina uppfattningar.
• Utveckla förståelse för enkla naturvetenskapliga fenomen.

Konkreta mål
Barnen ska:

• Våga ge uttryck för sina tankar gällande fenomenet.
• Kunna innebörden av begreppen flyta och sjunka.

Pedagogens mål

• Stödja och ge barnen möjlighet att uttrycka sina tankar.
• Ge barnen möjlighet till grundläggande förståelse för fenomenen flyta och sjunka.

Material: Balja, vatten, sten, pinne, äpple, gem, plastflaska, enkrona, legobit och tärning av plast.

Genomförande

• Presentation. Presentera samlingens innehåll och fråga barnen om de vet vad flyta och sjunka innebär.
• Experiment. Experimentera med de olika föremålen genom att barnen först får ställa en hypotes kring ett föremål om det flyter eller sjunker innan de praktiskt får pröva vad som händer.
• Hämta ett föremål. Samtliga barn får hämta varsitt föremål och ställa en hypotes kring det, en i taget får sedan delge de övriga sin hypotes innan den prövar praktiskt vad som händer.
• Varför flyter vissa saker? Fråga barnen om vad de tänker om varför vissa saker flyter på vattnet samt varför vissa sjunker i vattnet.
• Förklara fenomenet. Förklara fenomenet på en enkel nivå för barnen genom att använda ord och begrepp som de förstår.

Utvärdering

• Tyckte barnen att det var roligt?
• Vågade alla barn ge uttryck för sina tankar gällande fenomenet?
• Kan samtliga barn innebörden av begreppen flyta och sjunka?
• Lyckades jag stödja och ge barnen möjlighet att uttrycka sina tankar?
• Lyckades jag ge barnen möjlighet till grundläggande förståelse för fenomenen flyta och sjunka?
• Fanns det några vinnare/förlorare?
• Vad kunde jag ha gjort annorlunda?
• Är det något jag skulle behöva ändra på till nästa gång?
  

Rening av vatten

Här kommer ett lite experimenttips under tiden jag skriver om rening av vatten. Jag kommer vara tvungen att dela upp texten så att inlägget om rening av vatten kommer att bestå av flera olika inlägg.

Gör ditt eget dricksvatten

• Hämta vatten från en sjö, bäck eller pöl, ju smutsigare desto bättre.
• Liltrera vattnet genom en sil eller liknande för att få bort de stora partiklarna.
• Tillsätt aluminiumsulfat till en halt av ca 0,1mmol/l.
• Justera pH till ca 6,3 med antingen saltsyra (HCl) eller lut (NaOH). (Tänk på att aluminiumjonerna är sura).
• Rör om kraftigt under 10 sekunder och långsamt ytterligare 10 min. iakttag flockbildningen.
• Avbryt omrörningen och låt flockarna sjukna till botten, sedimentera, under ca 30 min.
• Dekantera vattnet och filtrera det genom aktivt kol.
• Justera pH-värdet med hjälp av lut till ca pH =8.
  

Drick inte vattnet!! Titta och lukta på vattnet före och efter rening. Är det färgat? Grumligt? Dricksvattnet måste undersökas noga för att man ska kunna se resultat.

Referens

Berghult, B. & Elfström Broo, A. (2004) Vattnets kemi- för människa och miljö. Stockholm: Liber.

Tankar om skarsnö

I går var jag ute och fotograferade rådjur som brukar komma fram och äta varje kväll, och de liksom många andra djur har inte haft det lätt denna vinter med all snö och kyla. Det jag reflekterade över var att det måste vara ännu tuffare för dem nu när det har blivit skare på snön, vilket gör att de har svårt att få tag i föda och även förflytta sig då de trampar igenom skaren. Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (2009-02-13) skriver att snöflingor har olika utseende vid olika temperaturer och att iskristallerna lagras i skikt då de når marken. De menar att kall nysnö bildar ett lätt och poröst lager medan fuktig nysnö (kramsnö) bildar ett kompakt lager. Det jag funderade på var hur iskristallernas utseende förändras då det övre lagret av snön börjar smälta på dagen för att sedan frysa till under natten och bilda skare. Är det fortfarande snö eller har det övergått till is? Om man tittar närmare på skarsnön är den nästan som en blandning av snö och is eftersom det får egenskaper som mer påminner om is, men ändå ser det fortfarande ut som snö.

Referenser

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut. (senast uppdaterad 2009-02-13). Snö. [Elektronisk]. Tillgänglig: http://www.smhi.se/kunskapsbanken/meteorologi/sno-1.647 [2010-03-12].

Vatten och växter

Peinerud, Lager-Nyqvist och Lundegård (2001) skriver att alla växter behöver tillgång till vatten, tillräcklig och regelbunden tillgång är livsviktig eftersom växterna gör åt vatten vid ämnesomsättningen och då framförallt vid fotosyntesen. Omsättningen hos ett stort träd kan vara 1000 liter vatten per dygn, men då vattentillgången skiljer sig i olika områden har växter anpassat sig efter klimatet. Exempelvis har arter som lever i torra områden ofta en liten avdunstande yta och bladen och i vissa fall stammen täcks av ett vaxlager. Andra växter har en cellvävnad som kan lagra vatten eller ett rotsystem som går ner till grundvattnet. Widén och Widén (2008) tydliggör bland annat att kaktusar kan lagra vatten i stammen och Peinerud et al. (2001) menar att kaktusar även har ett vaxlager som skyddar mot uttorkning.

Enligt Peinerud et al. (2001) tar växternas rötter upp vatten från marken, vattnet tar sig enkelt in i cellerna genom osmos vilket innebär att vattnet rör sig från ett område med hög koncentration till ett med låg koncentration genom ett halvgenomträngligt membran (släpper endast igenom små och oladdade partiklar). Vattnet förs sedan vidare från roten till stammen och därefter via stammens ledningsvävnad ut till bland annat växtens blad och frukter. Författarna tydliggör att växter har tunna vattensträngar som går ifrån rot till blad och de hålls ihop med kohesionskrafter som gör att vattenmolekylerna binder till varandra. När vattnet avdunstar i bladet frigörs en av de övre vattenmolekylerna i strängen vilket gör att det bildas ett sug där. Det får till följd att hela strängen rör sig uppåt och samtidigt förbinds en ny vattenmolekyl i den nedre änden. Vattentransporten underlättas också av att det blir ett övertryck när roten suger in vatten genom osmos, vilket gör att vattnet trycks uppåt i växten.

Nationalencyklopedin (2010) skriver att det mesta av vattnet som växten tar upp far igenom växten och åker ut i atmosfären genom bladens klyvöppningar. En litet del av vattnet går dock till fotosyntesen och en del stannar kvar i växten för dess tillväxt. Peinerud et al. (2001) tydliggör att 0,5-2 % av det vatten som strömmar igenom växten används till tillväxt och fotosyntesen, resten avges alltså som vattenånga genom bladens klyvöppningar eller direkt genom överhudens cellväggar.

Referenser
Nationalencyklopedin. (2010). Tillgänglig på Internet: www.ne.se. [hämtades 100307].

Peinerud, I-L., Lager-Nyqvist, L. & Lundegård, I. (2001) Biologi B. Stockholm: Bonnier Utbildning.

Widén, M. & Widén, B. (2008). Botanik: systematik, evolution, mångfald. Lund: Studentlitteratur.

Handledning 11 mars 2010

Inför handledningen hade vi skickat iväg frågor som berörde vattnets faser och densitet samt hur man kan förklara fenomenet flyta och sjunka för barn och elever. Under handledningen fick vi en fördjupning inom vattnets faser, bland annat tog vi upp att det inte endast är temperaturen som avgör vilken fas vattnet befinner sig i utan det beror även på trycket. För att tydliggöra detta fick vi göra ett experiment där en bägare fylldes med ljummet vatten och sedan placerades en glaskupa över bägaren. Bägaren var placerad på en ställning som var kopplad till en apparat som minskade trycket inne i kupan, när trycket minskade kokade vattnet trots att det endast var ljummet.

Vi fick även en fördjupning om densiteten, hur hög densiteten är beror på molekylernas avstånd till varandra. När vatten är i fast form bildar molekylerna en struktur som liknar ett nät, det gör att vattnet utvidgas och även minskar i densitet. Vi fick även en jämförelse med hur andra ämnen fungerar för att se att vattnets egenskaper är unika då andra ämnen får en högre densitet i fast form.

Vi får fundera vidare på hur vi ska förklara för barnen/eleverna varför vissa saker flyter medan andra sjunker då det låg utanför vår handledares område. En tanke som har dykt upp är om fenomenet kan förklaras genom att berätta att alla föremål är uppbyggda utav små, små delar nästan som ”pusselbitar”. Ju närmare de är varandra desto tyngre blir föremålet för vattnet, vilket gör att det sjunker. Om det är långt mellan ”pusselbitarna” blir det luft däremellan vilket gör föremålet lättare för vattnet så att det kan flyta. Vi tycker att detta är en förenklad förklaring utan att sanningen frångås.

Vattentillgången i världen

Andersson (2008) skriver att trots den stora mängd vatten som finns på vår jord är vatten en bristvara. Han menar att en halv miljard människor lever i områden som klassas som ”water-stressed”. På grund av överuttag sjunker vattennivån bland annat i Kina, Mellersta Östern, Nordafrika och USA enligt Andersson. Edman och Klein (1997) hävdar att världens sötvattentillgångar skulle kunna räcka till ungefär dubbelt så många människor som idag och ändå är det vattenkris på vår planet. De skriver att många utvecklingsländer har stor vattenbrist som i många fall beror på att de ligger i torrzoner, men även på misshushållning som i sin tur beror på fattigdom. Författarna menar att en stor orsak är att man skövlar skog för att få ved till matlagning och timmer till husbygge. Detta leder till jordflykt och ökenutbredning som i sin tur leder till minskad nederbörd och att vattnet sätts i rörelse när buskar och träd försvinner, vilket gör att man inte kan ta till vara vattnet.

.

Rosén (1996) tar upp sju orsaker till vattenbrist, vilka är: dåliga naturliga förutsättningar, för hård betning av boskap, sänkning av sjöar och utdikning av våtmarker, kalavverkning av skog, föroreningar av vattensystem, klimatförändringar och krig. Han menar även att det ofta är flera orsaker som samverkar och leder till svår torka.

.

Enligt Andersson (2008) påverkar människan vattencykeln genom att anlägga dammar och avleda vatten från floder och sjöar för bevattning, industriella processer och till hushåll med mera. Han menar att stora reservoarer gör att vattnet flödar långsammare och i en del områden överstiger förbrukningen det förnybara tillflödet. Han ger norra Afrika och Mellersta östern som exempel och menar att 120 procent av förnybart vatten används där och för att klara det förbrukas grundvattnet i snabbare takt än det förnyas. Alfredsson, Bjärbo, Hjort, Lindén, Norberg och Nyberg (2003) tar upp att vattenkraftverk kan innebära betydande ingrepp i naturen även om det ur en teknisk synvinkel är en miljövänlig energikälla. De skriver att regleringen av vattnet innebär att vattnet magasineras i stora magasin vilket sätter stora arealer under vatten och torrlägger andra. Edman och Klein (1997) tar upp att människan i okunskap och girighet ”stressar” vattnet på olika sätt och ett exempel på detta som de tar upp är just att vi dämmer upp vatten och vänder floder för att framställa elström och bevattna åkrar.

.

Edman och Klein (1997) tar upp att vattenförbrukningen i världen är orättvist fördelad. De skriver att ett genomsnittligt hushåll i Afrika får nöja sig med cirka fem liter vatten per dygn, medan en amerikansk eller svensk familj i genomsnitt använder 500-800 liter. Rosén (1996) skriver att vi i Sverige är lyckligt lottade när det gäller vattentillgångar. Han menar att om man jämför med många andra länder lever vi i överflöd.

.

Ett annat problem med vattentillgången som Edman och Klein (1997) tar upp är att vattnet i tropikerna är smutsigt och smittbärande. FN:s världshälsoorganisation (WHO) anser enligt författarna att 80 procent av världens sjukdomar hänger samman med nedsmittat vatten. De skriver även att varje år dör 10-25 miljoner människor i sjukdomar orsakade av orent vatten och bristande hygien.

Referenser

Alfredsson, A., Bjärbo, A., Hjort, G., Lindén, B-O., Norberg, R. & Nyberg, Y. (2003). Teknisk basbok. Stockholm: Liber.

Andersson, B. (2008). Grundskolans naturvetenskap. Lund: Studentlitteratur.

Edman, S. & Klein, J. (1997). Vårt hem i universum – En berättelse om utveckling och miljö. Lund: Studentlitteratur.

Rosén, B. (1996). Vårt dagliga vatten. Spånga: Spånga tryckeri.

Utforskande arbetssätt, vatten som lösningsmedel och vattnets faser

Jag läste i Elfström, Nilsson, Sterner och Wehner-Godée (2008) om lärarstudenter som fått arbeta utforskande med naturvetenskapliga fenomen där de fått konstruera utforskningsbara frågor, ställa hypoteser och tänka ut en undersökning som kan ge svar på frågan. Detta anser jag vara ett bra sätt att arbeta på både när det gäller vuxna och äldre och yngre elever/barn. Jag upplever att lärandet blir större och även bestående i större utsträckning genom att själv få vara delaktig i hela processen.

.

Några av studenterna som Elfström et al. (2008) skriver om ville ta reda på hur vägsalt fungerar. Detta fenomen möter man ju i stort sett dagligen under vintern och de flesta vet även att man saltar vägarna för att halkbekämpa, men hur fungerar det egentligen? Författarna beskriver att studenterna upptäckte att smältvattnet som saltet smält var många minusgrader, vilket de ansåg vara konstigt då deras hypotes var att smältvattnet borde vara över 0˚ C eftersom det nu var i flytande form. Så nu återstod det för dessa studenter att ta reda på förklaringar till hur det kunde komma sig att det var på detta sätt.

.

Elfström et al. (2008) ger en förenklad förklaring till varför isen smälter och att smältvattnet är minusgradigt. De skriver att när is smälter till vatten behövs värme (energi) och när vatten ska övergå till gasform (kokning eller avdunstning) behövs ännu mer värme (energi). Författarna menar även att det är på samma sätt när processen går åt andra hållet, fast tvärt om. När vattenånga kondenseras eller vatten fryser till is sker en borttrasport av värme. Elfström et al. skriver även att salt vill lösa sig i vatten, men när det inte finns något vatten utan bara is kommer isen sträva efter att smälta så att saltet kan lösa sig. För att förklara det minusgradiga smältvattnet skriver författarna att detta beror på att det krävs värme för att isen ska smälta och bryta attraktionen mellan vattenmolekylerna. De menar att värmen måste tas från något och i detta fall tas den från smältvattnet, det vill säga den lösning som bildats när isen smälte och alltså blev studenternas smältvatten minusgradigt.

Referenser

Elfström, I., Nilsson, B., Sterner, L. & Wehner-Godée, C. (2008). Barn och naturvetenskap – upptäcka, utforska, lära. Stockholm: Liber.

Vilket löser bäst – varmt eller kallt vatten?

Detta är enligt Parker (1990) ett enkelt litet experiment som visar att varmt vatten är ett bättre lösningsmedel än kallt vatten. Man tar två likadana bägare, i den ena häller man i kallt vatten från kranen och i den andra hett vatten från kranen. Man lägger i en tesked salt i vardera bägare och rör om. I bägaren med varmt vatten löses nu saltet upp och försvinner snabbare än i bägaren med kallt vatten.

Referens:

Parker, S. (1990). Kul att kunna för unga kemister. Teknografiska institutet: Solna

Vattenmängden i kretsloppet samt fakta om flaskvatten

Tidigare har jag skrivit om vattnets kretslopp, i Miljöboken som är skriven av Holm (2000) läste jag att det är 40 000 kubikkilometer vatten som rör sig i kretsloppet. Det motsvarar cirka 2000 liter per person och dag.

En annan sak som jag finner intressant att känna till är det som Malmborg (2002) nämner om, klassificeringen av det vatten som köps på flaska. Författaren redogör att det är bryggerierna, Konsumentverket och Livsmedelverket som har kommit överens om den här klassificeringen som ser ut på följande vis:
Naturligt mineralvatten
Vatten som kommer från en skyddad underjordisk vattentäkt som är kontrollerad och naturlig. Det får inte behandlas, endast kolsyra får tillsättas. Det har en hög mikrobiologisk kvalitet och innehåller minst 50 milligram mineralsalter per deciliter.
Källvatten
Det har ofta en lägre halt av mineralsalter än mineralvatten, annars uppfyller det samma krav som naturligt mineralvatten.
Mineralvatten
Mineralvatten framställs av källvatten och det är tillåtet att tillsätta mineralsalter och aromämnen.
Bordsvatten, sodavatten och vichyvatten
Det här vattnet kan tillverkas av vanligt vattenledningsvatten som smaksätts och kolsyras.

Ovanstående är något att tänka på vid köp av vatten på flaska. Malmborg (2002) lyfter fram att ett gott mineralvatten ska ha en balans mellan natrium som ger sötma, kalium som ger kärvhet, sulfater som ger bitterhet och för att få friskhet kan kolsyra tillsättas. Samtidigt ställer jag mig frågande till om det verkligen är nödvändigt med flaskvatten i Sverige överhuvudtaget när vi har så fint kranvatten. Transporterna av vattnet bidrar ju faktiskt till försurningen av sjöar och vattendrag, vilket Holm (2000) styrker. Är det inte bättre att inhandla en sodastreamer? Det går ju både att få kolsyrat och smaksatt vatten av kranvattnet i en sodastreamer. Min åsikt är att det däremot är skillnad i de länder där brunnsvattnet är förorenat, flaskvattnet kan rädda många liv då. Är det här något som pedagoger/lärare ska påpeka för barn/elever? Jag anser att det är bra att medvetandegöra barnen/eleverna på att köpande av flaskvatten faktiskt påverkar vattnet i naturen till det sämre genom de långa transporterna och att vi i Sverige har så bra vatten att vi inte behöver flaskvattnet till skillnad från andra länder där de blir sjuka eller till och med kan dö om de dricker brunnsvattnet.

Referenser
Holm, F. (2000). Miljöboken. Stockholm: Allde och Skytt.
Malmborg, A. af. (2002). Hälsa, mat och livskvalitet. Stockholm: Allde och Skytt.

Experiment om avdunstning

Jag har läst om ett experiment som pedagogen bland annat kan använda sig av när den talar/undervisar om vattnets kretslopp då det handlar om vatten som avdunstar. Experimentet är beskrivet av Devonshire (1994) och visar att salt som lösts upp i vatten lämnas kvar när vattnet avdunstar. Jag anser att man som pedagog, genom experimentet, kan lyfta fram avdunstningens procedur samt synliggöra för barnen/eleverna att salt som bland annat finns i havsvatten inte följer med när vatten från haven avdunstar. I experimentbeskrivningen förklarar Devonshire att man kan fylla en glasburk med varmt vatten och sedan tillsätta salt i vattnet, lite i taget så att det löser sig. Man ska fortsätta att hälla i salt tills saltlösningen är mättad vilket den är när det samlas korn på botten som inte löses upp. Burken ska sedan stå några dagar så att vattnet avdunstar, men innan hängs ett snöre ner i burken. Snöret sätts fast i en penna och det har en klump modellera i änden som fungerar som tyngd. Vartefter som vattnet avdunstar bildas det sedan saltkristaller (vilka går att arbeta vidare med genom att barnen/eleverna exempelvis kan titta på dess utformning i förstoringsglas). Jag menar att barnen/eleverna tydligt, genom experimentet, kan se att vattenmängden minskar undan för undan i burken även att saltet stannar kvar trots att vattnet försvinner (avdunstar). På så vis kan pedagogen diskutera med barnen/eleverna om vad de tror händer med vattnet och hur saltet kan vara kvar i burken. Pedagogen kan även förklara att ämnen som lösts upp i vatten lämnas kvar när vattnet avdunstar samt ge exempel på det.

Referenser
Devonshire, H. (1994). Vatten. (Lagergren, B., övers.). Stockholm: Berghs Förlag. (Original publicerat 1991)

Vattnets tre faser; fast, flytande och gas

Fasförändringar är exempel på fysikaliska förändringar som materien genomgår. För att man ska kunna förstå förändringen måste man ha kännedom om materiens tre tillståndsformer (fast, flytande, gas). Vattnets tillstånd kan förändras på olika sätt. Enligt Cooper (1995) kan vatten som fast ämne (is) värmas upp till sin smältpunkt och övergår då till flytande form. Det flytande ämnet (vatten) kan upphettas till sin kokpunkt och då övergår det flytande ämnet i gasform. Henriksson (2000) redogör för hur vattnets form förändras och hur detta går till. Vatten består av både atomer och molekyler som rör sig genom att till exempel vibrera. Atomerna och molekylernas rörelse är det vi upplever som värme i ett material. Det innebär alltså att ju snabbare byggstenarna (atomer och molekyler) rör sig i vattnet desto varmare blir vattnet.

Henriksson (2000) skriver att när vattentemperaturen understiger 0°C rör sig inte vattenmolekylerna nämnvärt vilket gör att vätebindningarna i vattnet håller ihop och bildar ett glest nät av vattenmolekyler. Nätet av molekyler ger vattnet ett fast tillstånd som vi kallar is. Henriksson (2000) redogör även för hur vatten ter sig i temperaturer som överstiger 0°C. i motsats till när temperaturen sjunker så börjar vattenmolekylerna att röra sig vilket gör att vävbindningarna får svårt att hålla ihop. Vattenmolekylerna glider då omkring och byter plats med varandra och det är detta tillstånd som är vatten i flytande form. Vatten i fast form (is) har lägre densitet (täthet) än vatten i flytande form, därför flyter is.

När vatten övergår från flytande form till gasform så överstiger vattnet 100°C, vattnet förångas (kokar). I detta skede frigörs vattenmolekylerna helt från varandra och rör sig fritt och det avges en mängd energi som gör att vattnet förångas och blir gas. Vatten har en högre kokpunkt än många andra vätskor vilket beror på att de består av vätebindningar som kräver mycket energi för att frigöra molekylerna från varan. När ångan kyls ner i luften återgår den till flytande ämne, vatten. Enligt Borén, Larsson, Lif, Lillieborg och Lindh, (2005) kallas detta kondensering.

Ett problem som Eskilsson (2001) lyfter fram i sin studie är att vi pedagoger i undervisningen inte är tillräckligt tydliga med vad begrepp och termer har för betydelse/innebörd. Eskilsson (2001) skriver att det visar sig speciellt tydligt när elever diskuterar ett ämnes faser i rumstemperatur, då kan eleverna tro att samma ämne i fast-, flytande- och gasform är olika ämnen. Därför förespråkar Eskilsson (2001) att vi pedagoger redan i tidiga åldrar behandlar ämnesbegreppen i undervisningen för att underlätta möjligheterna för eleven att få en större förståelse för kemiämnets centrala delar.

Eskilsson (2001) beskriver att elever ofta har en föreställning om att ett fast ämne är hårt, han menar att det är vanligt att elever omtalar is som det första de kommer att tänka på när det gäller fast ämne. När elever ska relatera till flytande ämnen så är det oftast vatten de nämner först. Eskilsson (2001) menar dock att eleverna har väldigt svårt att föreställa sig vad gas är för något. Min uppfattning är att det beror på att is och vatten är något du både kan se och känna men gas är abstrakt och därför svårt att föreställa sig.

Referenser

Borén, H. Larsson, M. Lif, T. Lillieborg, S. Lindh, B. (2005). Kemiboken A- för gymnasieskolan, Nv-programmet. Stockholm: Liber.

Cooper, (1995). Vetenskap i närbild- Materia. Stockholm: Bonniers Juniorförlag AB.

Eskilsson, O. (2001). En longitudinell studie av 10-12 åringars förståelse av materians förändringar. Göteborg studies in educational science.

Henriksson, A. (2000). Naturkunskap B. Malmö: Gleerups Utbi

Litteraturseminarium 1/3-2010

Under seminariet har vi utgått från modellen som Ahlrik (muntlig kommunikation, 100301) tog upp under föreläsningen samt tankefiguren som visar sambandet mellan kunskapsmål, undervisning och bedömning i naturorienterade ämnen från Myndigheten för skolutveckling (2008).

.

Tema vind i förskolan

Mål utifrån Läroplanen för förskolan (Utbildningsdepartementet, 1998)

• Förskolan skall sträva efter att varje barn utvecklar förståelse för sin egen delaktighet i naturens kretslopp och för enkla naturvetenskapliga fenomen, liksom sitt kunnande om växter och djur.

Tolkning av målet inom tema vind

• Utveckla sin förståelse för hur vindar uppstår och att luft är någonting.

Hur arbetar vi för att barnen ska få möjlighet att förstå fenomenet?

• Visa att varm luft stiger och kall luft sjunker genom olika experiment. Använda experiment med ballonger för att synliggöra att luft är något.

Hur vet vi att verksamheten har bidragit till att barnen utvecklat sitt kunnande?

• Använda Concept Cartoon för att fråga och diskutera med barnen för att få syn på deras kunnande. Det går även att få syn på deras lärande i barnens lek. Ett annat sätt att få syn på barnens lärande är genom intervjuer. Andersson (2008) tar upp att det är viktigt att planera undervisningen så att kunnande som byggs upp vid ett tillfälle används och utvidgas i nya sammanhang och detta anser vi är möjligt att uppnå genom intervjuer både innan och efter lärandetillfället.

Kriteriefråga

• Varför stiger en luftballong?

Tema vatten – flyta sjunka i skolan

Mål utifrån Läroplanen för obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet (Utbildningsdepartementet, 1998).

• Skolan skall sträva efter att varje elev efter genomgången grundskola ska känna till och förstå grundläggande begrepp och sammanhang inom de naturvetenskapliga, tekniska, samhällsvetenskapliga och humanistiska kunskapsområdena.

Mål utifrån kursplanen för naturorienterade ämnen (Skolverket, 2008).

Mål som eleven skall ha uppnått i slutet av det femte skolåret

• Ha inblick i olika sätt att göra naturen begriplig, som å ena sidan det naturvetenskapliga med dess systematiska observationer, experiment och teorier.

Tolkning av målet inom tema flyta – sjunka

• Känna till att föremåls sammansättning och form har betydelse för dess flytförmåga.

Så här kan eleven visa att hon/han kan detta

• Genom att ställa hypoteser, diskutera och utföra experiment där de får testa olika föremåls flytförmåga, samt med hjälp av lera undersöka formens betydelse för flytförmågan.

Så här avgörs om en elev har nått målet

• Genom att använda Concept Cartoon för att se vad eleverna har lärt sig och göra lärandet synligt. Ett annat sätt att få syn på elevernas lärande är genom de diskussioner som förs under undervisningstillfället, samt deras lösningar av problemet med lerklumpen.

Kriteriefrågor

• Hur kommer det sig att en båt kan flyta?

Reflektioner kring bedömning

Vi anser att det är det är oerhört komplext med bedömning och vi kan förstå att många väljer att ha prov eftersom man då direkt får ett mått på elevernas kunskap, men vi anser att det är svårt att se elevernas förståelse genom prov och att provens utformning är av betydelse. Använder man sig av kriteriefrågor kan man bättre se elevernas förståelse. Vi anser även att det är viktigt att med variation när det gäller bedömning för att eleverna ska få möjlighet att visa sin kunskap och förståelse på olika sätt. Det är även viktigt att använda sig av formativ bedömning vilket även Andersson (2008) tar upp. Han menar att det ger vägledning för både lärare och elever.

.

Vi upplever att grupparbete kan vara ett bra arbetssätt att använda i undervisningen, men att det kan vara svårt för läraren att bedöma den enskilda elevens kunskaper utifrån detta.

.

Referenser

Andersson, B. (2008). Grundskolans naturvetenskap. Lund: Studentlitteratur.

Myndigheten för skolutveckling. (2008). Naturorienterade ämnen – en samtalsguide om kunskap, arbetssätt och bedömning.

Skolverket. (2008). Kursplaner och betygskriterier. Västerås: Fritzes.

Utbildningsdepartementet. (1998). Läroplanen för förskolan. Stockholm: Fritzes.

Utbildningsdepartementet. (1998). Läroplanen för obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet. Stockholm: Fritzes.