Vattenrening

Mikrobiologiska reningsmetoder

Jag har redan berört mikrobiologiska reningsmetoder men nu kommer ytterligare en lite fördjupning. Berghult och Elfström Broo (2004) menar att den mikrobiologiska nedbrytningen är en betydelsefull process i naturens egna kretslopp och är mycket känslig eftersom mikroorganismer har speciella levnadsvillkor. Metoden är framförallt viktig för att kunna bryta ner organiskt material vid avloppsreningsverk men även vid rening av industrivatten och i vissa fall av dricksvattenberedning. Metoden används även för att minska kväve- och fosforföreningarnas existens i vattnet. Eftersom den mikrobiologiska reningsmetoden är känslig så krävs noggrannhet och varsamhet när det gäller temperatur, tillskott av näring, syre och recirkulation av slam för att hålla igång den mikrobiologiska aktiviteten vid ett avloppsreningsverk. För att få bort kväveföreningarna från avloppsvattnet menar Berghult och Elfström Broo (2004) att man omvandlar kvävet till nitratjoner och därefter reduceras kvävet till kvävgas. Berghult och Elfström Broo (2004) skriver vidare att det går att rena dagvatten och måttligt förorenat industrivatten i så kallad våtmark. I våtmarken bryter mikroorganismerna ner organiskt material i en process som liknar naturens egna när den renar vatten. Det fiffiga med denna metod är att den nästa är underhållsfri. Reningsprocessen går till så att vattnet först kommer till en sedimenteringsdamm som följs av en grund damm för organisk nedbrytning och nitrifikation. Enligt nationalencyklopedin (2010) sker nitrifikation främst i mark och vatten med god syretillförsel. Processen överför kväve från en svårrörlig jon, ammonium, till en mycket lättrörlig jon, nitrat. Berghult och Elfström Broo (2004) beskriver till sist att vattnet leds ner i en djupare damm där denitrifikationen sedan sker. Enligt nationalencyklopedin (2010) är denitrifikation en organisk process där nitrat omvandlas till kvävgas för att minska utsläppen av nitrat i sjöar och hav.

Referenser

Berghult, B. & Elfström Broo, A. (2004). Vattnets kemi- för människan och miljön. Stockholm: Liber

Nationalencyklopedin. (2010). Tillgänglig på Internet: http://www.ne.se/. [hämtades 103222].